I veckan publicerade Universitetläsaren en artikel där jag ger min syn på regeringens life sciencestrategi, ett efterlängtat dokument för aktörerna inom området: akademin, industrin, hälso- och sjukvården. En strategi är bra för att visa att Sverige har ambitioner och vill satsa på området, inte minst när talanger ska rekryteras. Och ska Sverige vara en ledande life science-nation behöver flera aktörer; akademi, industri och sjukvård, jobba tillsammans. Då är det bra att ha en strategi som utgångspunkt.
Strategin är trevlig läsning. Välformulerat lyfter den bland annat fram hur mycket som redan åstadkommits av svensk life science. Det har på många sätt varit en fantastisk utveckling av nya behandlingsformer som inneburit en skillnad på liv och död för flera patientgrupper. Dokumentet lyfter fram starka områden med potential att bli ännu starkare, och visar också en god förståelse av vilka hinder som just nu hämmar en effektiv utveckling. Betydelsen av forskningsinfrastrukturerna lyfts fram, bland annat SciLifeLab och Testa Center här i Uppsalaregionen. Andra områden som identifierats är behovet av bättre strukturer för samverkan, effektivt och säkert nyttjande av biobanker och utbyte av data, kompetensförsörjning, talangattraktion och livslångt lärande. Bland annat.
Så långt är det glädjande att strategin finns på plats, men noggrannare läsning av dokumentet minskar tyvärr entusiasmen. Målformuleringar finns där, men strategier saknas helt för hur man ska nå dit. Dokumentet beskriver snarast ett nuläge med målsättningar, trots att det som efterfrågas är vägen framåt. Det är anmärkningsvärt att tre statsråd i förordet slår fast att de vill att Sverige ska vara världsledande och att de vill fortsätta utveckla life science-sektorn och sedan inte säger ett ord om vad regeringen vill göra utan istället kastar de tillbaka bollen till aktörerna att lösa ekvationen utan resurser, verktyg eller konkreta förslag.
En förhoppning man ändå kan ha är att inspelen till forskningspropositionen som vi (läs om vårt inspel här) och andra aktörer inom forsknings- och innovationsområdet lämnade i oktober ska leda till partiöverskridande samtal som visar att politiska mål också medför satsningar. Att Sverige ska fortsätta vara ledande inom bland annat life scienceområdet bör inte vara svårt att komma överens om. Och i det sammanhanget vore en utvecklad nationell life sciencestrategi välkommen.
Relaterat: Läs också vår debattartikel tillsammans med flera andra aktörer om den breda samsyn som finns om behovet inom området forskningsinfrastruktur.
