En krönika av Göran Rosenberg i God morgon världen den 12 januari har inspirerat en debatt, med bland annat flera inlägg i UNT. Diskussionen berör viktiga frågor om normstyrning, akademisk frihet, yttrandefrihet och lika villkor. Nedan några reflektioner utifrån frågor som i sammanhanget riktats till Uppsala universitet och dess ledning.

• Värnar Uppsala universitet utbildningens frihet?

Ja självklart, och detta är en viktig fråga. I Sverige är den högre utbildningen vidöppen för politisk styrning. Forskningens frihet är skyddad i lag, men för utbildningen saknas helt ett motsvarande skydd. Tvärtom är examensmålen för högre utbildning reglerade i högskole-förordningen. Denna olyckliga – och riskabla – ordning har många gånger kritiserats av Uppsala universitet (t ex i remissvaret till den sk STRUT-utredningen 2019).

• Gäller yttrandefrihet lika för alla inom Uppsala universitet?

Ja självklart, och på denna punkt finns knappast någon oenighet i diskussionen. Personliga attribut ska inte ha någon betydelse för vem som får delta i det akademiska samtalet, och faktorer som kön, ålder, etnisk tillhörighet eller trosuppfattning ska självklart inte påverka för vem som får yttra vad i en diskussion.

• Är universitetets rutiner för att hantera anmälningar om trakasserier eller diskriminering alltför nitiska och/eller har den aktuella händelsen hanterats felaktigt?

Nej, det anser vi inte. Utifrån ett lika villkorsperspektiv är det självklart att den som är ansvarig för en utbildning eller en arbetsplats måste agera på information om eller anmälan av kränkande särbehandling eller liknande.

Göran Rosenbergs ursprungliga krönika kritiserar att universiteten är alltför snabba att dra igång omfattande utredningar vilket i sin tur ”skapat en växande marknad för privata kon-sultfirmor som specialiserat sig på kränkthetsutredningar”, och undrar om det skulle ”kunna finnas mera informella utredningsmetoder att ta till först. Ett personligt möte eller samtal mellan anmälare och anmäld, exempelvis”.

Som vi uppfattar det var det precis detta som skedde i det aktuella fallet, och efter ett möte avslutades ärendet utan någon vidare åtgärd, vilket förefaller både korrekt och rimligt.

Däremot är det inte bra att, som framkommit, den berörda läraren upplever sig ha blivit ifrågasatt under det samtal som ägde rum.

Studenterna reagerade på något de upplevde som stötande i undervisningssituationen, vilket de självklart har rätt till. Det innebär inte i sig att lärarens agerande var felaktigt. Att det aktuella ordet användes förefaller ha varit relevant i sammanhanget. Vi måste, inte minst inom historiska vetenskaper, kunna förhålla oss till och diskutera även begrepp och tankemodeller som idag uppfattas som nedsättande eller kränkande. Visst kan man tycka att annat exempel kunde ha valts, men det innebär inte att läraren uppträtt klandervärt.

I sammanhanget erinrar vi om vad som sägs i nya Mål och strategier för Uppsala universitet:

”En god lärande- och forskningsmiljö är trygg, stimulerande och utmanande för studenter, lärare och forskare. Den präglas av öppenhet, intensiva vetenskapliga diskussioner, kvalitetskultur och förnyelse samt lika villkor, god arbetsmiljö och respektfullt bemötande studenter och medarbetare emellan.”

Att i varje läge så långt möjligt värna och leva detta synsätt är ett gemensamt ansvar för oss alla.

Eva Åkesson, rektor
Anders Malmberg, prorektor
Torsten Svensson, vicerektor

Dela denna bloggpost