Denna färgsprakande oktobervecka var det idag dags för höstens dekaninternat. Vi är mitt i veckan av offentliggörande av årets Nobelpris, en tid på året när grundläggande vetenskap får stor och välförtjänt uppmärksamhet. Särskilt glädjande var att Uppsala universitets hedersdoktor Michel Mayor var en av dem som delar fysikpriset. Grattis! Min egen bakgrund har jag i kemi, så jag ska väl inte sticka under stol med att kemipriset betyder lite extra. Idag fick vi veta att det gick till batteriforskarna John B. Goodenough, Stanley Whittingham och Akir Yoshino, ett mycket välkommet val. Uppsala universitet har en stor och mycket framgångsrik batteriforskning och professor Kristina Edström leder även det stora europeiska initiativet Battery2030. Hon har intervjuats flitigt under dagen som Nobelkommitténs expert.
Till dagens dekanmöte hade på vårt uppdrag en alldeles färsk rapport tagits fram av rektorsrådet för hållbar utveckling, Anna Rutgersson, och miljöchef Karolina Kjellberg för att tydliggöra var vi står i vårt interna miljö- och klimatarbete. Genomgången visar att det vi gör idag inte räcker för att vår verksamhet ska vara i linje med uppsatta svenska och internationella mål.
Passet inleddes med att vi via video fick höra professor Keri Facer föreläsa om hur universiteten kan arbeta framtidsinriktat för klimatet. Förra veckan höll hon sin Zennströmföreläsning ”Learning to live with a lively planet: the renewal of the university’s mission in the era of climate change”. Facer är professor i utbildningens och samhällets framtid vid University of Bristol, men är för närvarande innehavare av Zennströmprofessuren i Klimatledarskap, ett ämne som just nu utvecklas starkt inom universitetet.
Det blev en engagerad och mycket bra diskussion om hur vi ska arbeta effektivt för hållbar utveckling vid Uppsala universitet. Nu känner jag att jag som rektor har ett starkt stöd att revidera vår miljöplan med högre ambitionsnivå och tydligare mål. Direktiv för detta arbete kommer jag att besluta om snarast på ett kommande rektorssammansträde.
Klimat- och hållbarhetsfrågorna har med rätta seglat upp högt på agendan i Sverige och världen. Det samlade vetenskapssamhället har länge pekat på allvaret och uppmanat världen att agera. Vi har alla ett ansvar att bidra till att målen i FN:s Agenda 2030 och Parisavtalet uppnås. För oss i universitetsledningen är det viktigt att det vi gör leder framåt och finns med i våra styrdokument och planer på riktigt och inte stannar vid vackra ord.
På frågan om vad universitetet gör för klimatet framhåller jag alltid att det allra viktigaste bidraget till en hållbar värld är vår forskning och utbildning som ger samhället kunskap att lösa utmaningarna. Här är vi starka. Som fullskaligt forskningsuniversitet står Uppsala universitet väl rustat med djupa specialkunskaper som spänner över många olika fält. Möjligheterna för nya kombinationer av perspektiv är stora och här pågår redan ett viktigt arbete i syfte att initiera gränsöverskridande projekt inom både forskning och utbildning. Men vi ska förstås också vara förebilder när det gäller universitets egen verksamhet. Vi ska sikta högt i att leva som vi lär och arbeta för att skapa bra förutsättningar att göra hållbara val.
I denna tid av uppvaknande inför klimathoten kommer initiativ, uppmaningar och namninsamlingar från många håll. Som rektor välkomnar jag med uppriktig glädje engagemanget från studenter, medarbetare och samarbetspartners. Samtidigt vill jag påminna om betydelsen av att behålla lugnet och hålla stadig kurs för klimatet på vetenskaplig grund. Som ett av mina rektorsråd, Cecilia Wejryd, en gång så klokt formulerade detta förhållningssätt i ett annat sammanhang: Vi behöver både energin från aktivister och sansen från akademin. När omvärlden springer är det viktigt att akademin vågar stå fast i att gå fram metodiskt med fakta på bordet. Vi ska agera skyndsamt, men inte på plakatpolitik utan på vetenskaplig grund. Att nöta på framåt och göra väl genomtänkta val kanske är inte det mest spektakulära sättet att visa engagemang, men jag är övertygad om att det ger resultat.
Vi deltar redan aktivt i Uppsalas klimatprotokoll och har bland annat ingått avtal med Akademiska hus om klimatåtgärder. Fler hyresvärdar kan stå på tur. Men vi behöver också ta fram genomarbetade förslag på åtgärder som underlättar för verksamheten att göra rätt klimatval. Och se till att de finns med i universitetets verksamhetsplaner och miljöplan. Finns det forskare som studerat olika åtgärders effektivitet i stora organisationer ska vi tala med dem. Det vi gör ska vara baserat på kunskap och dialog.
Parallellt med detta arbete ska vi bli bättre på att fånga upp idéer inom universitetet, inte minst bland studenterna. Nästa vecka ska vi diskutera frågan om ett Green office i ledningsrådet, just för detta ändamål. Många institutioner ligger långt framme och har tagit viktiga steg framåt utifrån de egna förutsättningarna och kan säkert inspirera fler. Det är viktigt att lära av varandra.
Viktigt att komma ihåg är också att värna en öppenhet i dialogen kring dessa frågor. Här har universiteten en viktig roll. Förslag som kom upp under mötet var ”Fråga Uppsala” eller ”Miljöhjälpen” i syfte att möta människors frågor kring klimatet. I ett samhälle där inte frågor får ställas, perspektiv mötas och målkonflikter diskuteras på djupet, breder tystnaden ut sig. Och då har vi alla förlorat. Vi säger att det ska vara lätt att göra rätt, men det är inte alltid lätt av veta vad som är rätt. Här ska vi ta ansvar och vara aktiva i dialogen.
