I det sk. CALIE-projektet (Collaboration, Academic Leadership & Innovation in Higher Education) samarbetar fyra breda forskningsuniversitet i Sverige (Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala) med tre ledande amerikanska universitet (UC Berkeley, Stanford University och University of Washington). Syftet är att lära av varandra om hur vi kan utveckla universitetens kapacitet att möta utmanande samhällsförändringar, inte minst genom utbildningsförnyelse.

Vid ett upptaktsmöte den gångna veckan stod UC Berkeley och Stanford i fokus. Företrädare för UC Berkeley redovisade den process som lett fram till deras sk. signature initiatives; fem breda gränsöverskridande satsningar som omfattar insatser både inom forskning och utbildning. De fem teman som identifierats klingar bekant för oss i Uppsala:

  • Artificiell intelligens – och dess genomslag i arbetslivet och inom vetenskapen
  • Hälsa och åldrande
  • Miljö och klimat
  • Hoten mot demokratin
  • Olika villkor/ojämlikhet och dess samhällseffekter

Den omfattande uppdragsutbildning som bedrivs inom UC Berkeley Extension är imponerande. Det uppstod också en högintressant diskussion om att bygga en plattform för mer reguljära forskarutbyten mellan UC Berkeley och Norden/Sverige, med de fem signaturinitiativen som tema. Inte minst uttrycktes ett stort intresse från amerikansk sida att studera den nordiska modellen för att – i global jämförelse framgångsrikt – arbeta med hållbarhetsutmaningar och klimatpolitik.

Alla jämförelser mellan Stanford och svenska universitet måste ta i beaktande de närmaste hisnande skillnader som finns i förutsättningar. Stanford med 17 000 studenter (varav merparten på avancerad nivå och forskarnivå) omsätter årligen nästa lika mycket pengar som hela den svenska högskolesektorn. En annan grundläggande skillnad är att Stanfords ”affärsmodell” så tydligt handlar om att ge studenterna valuta för sin dyra utbildning och inte minst att bygga så stark och livslång lojalitet att det säkerställer framtida donationer för att finansiera både stipendier, byggnader och nya forskningssatsningar. Det som imponerar är hur konsekvent man siktar på att säkerställa kvalitet genom enormt noggranna rekryteringsprocesser, både när det gäller lärare och studenter.

Gemensamt för både UC Berkeley och Stanford är betoningen att ge alla studenter, också humanister och samhällsvetare grundläggande ”computational literacy”. Framtiden tillhör samhällsvetare som kan räkna, hävdade en ledande företrädare för Stanford (själv med ingenjörsbakgrund). Ett annat spännande Stanfordinitiativ, Social X-change, handlar om att få samhällsvetare att engagera sig i ”samskapande forskning” för att lösa konkreta samhällsproblem.

Uppsalas projektgrupp i detta arbete leds av prorektor och består av företrädare för vetenskapsområdena, avdelningen för kvalitetsutveckling, avdelningen för internationalisering och en representant för studentkårerna.

Dela denna bloggpost