Det finns några tillfällen om året då vi som universitet (och myndighet) kommunicerar formellt med regeringen. Ett av dem är årsredovisningen där vi återrapporterar de uppgifter vi åläggs i regleringsbrevet, ett annat är budgetunderlaget där vi lämnar en prognos för och redovisar universitetets övervägande och ”äskanden” inför de kommande åren. Båda dokumenten fastställs av konsistoriet vid februarimötet, som hölls idag.
I årsredovisningen sammanfattas det gångna året på närmare 100 sidor av text, tabeller och diagram. Några axplock:
Förra året hade universitetet 42 549 studenter. Vi antog de första studenterna till förskollärarprogrammet på Campus Gotland. 5 391 studenter tog ut examen och är nu på väg ut i arbetslivet eller till fortsatta studier och forskning. Över 800 studenter kom till Uppsala från länder utanför EU och betalade studieavgifter. Det nya systemet för kvalitetsutvärderingarna av utbildningarna tog fart och tio av universitetets utbildningar genomförde pilotutvärderingar.
Förra året genomförde vi också KoF17 (kvalitet och förnyelse) – en stor genomlysning av alla våra forskningsmiljöer. Nu arbetas det med resultatet på alla nivåer inom universitetet. Universitetets forskare publicerade över 6 000 artiklar och böcker. Uppsala universitet drog in 18 miljoner euro från EU:s forskningsprogram Horizon 2020. Sedan 2014 har 57 av universitetets forskare i hård konkurrens erhållit prestigefyllda anslag från ERC (European Research Council), och flera forskare har erhållit likaledes prestigefyllda Wallenberg Academy Fellows-anslag.
De senare årens snabba expansion fortsatte 2017, om än i lugnare takt. Omsättningen närmar sig sju miljarder (har ökat med nära 800 miljoner under de senaste fem åren), och antalet medarbetare närmar sig 7 000. Inom vissa områden går dock utvecklingen inte lika fort som vi skulle önska. Andelen professorer som är kvinnor kryper uppåt år för år men är fortfarande för låg, 29 %.
I budgetunderlaget riktar vi blicken framåt. Några av de frågor universitetet särskilt lyfter fram är behovet av ökat basanslag till forskningen och höjda (återställda) ersättningsbelopp för utbildningarna, svårigheterna att få fram tillräckligt många platser för verksamhetsförlagd utbildning (praktik) i vissa utbildningar, behovet av en nationell stipendiefond för tredjelandsstudenter, och självklart frågan om att långsiktigt säkra universitetens autonomi och handlingsfrihet liksom forskningens och utbildningens frihet.
