Onsdag förmiddag sammanträdde universitetets kvalitetsråd med tre frågor på agendan:

• SUHFs förslag om att lärosätena skulle kunna få sina kvalitetssäkringssystem godkända av UKÄ och därefter själva betros med ansvaret för sitt kvalitetsarbete.
• Förslag till direktiv för den arbetsgrupp som skall arbeta med e-lärande (beslutas av rektor inom kort).
• Förslaget till handlingsplan för kvalitetsarbete 2014-2016 (på väg ut på remiss inom kort).

På eftermiddagen arrangerade kvalitetsrådet seminarium om utbildning på forskarnivå. Ca 35 personer, de flesta studierektorer, diskuterade forskarutbildningens kvalitetsutmaningar: Hur skapas god kvalitet i forskarutbildningen? Vad är viktigast? Var behöver vi koncentrera insatserna för att utveckla kvaliteten?

Inledde gjorde Maja Elmgren och Eva Forsberg, som presenterade en rapport de skrivit för SUHF:s räkning. Li Caldeira Balkeståhl gav ett doktorandperspektiv och Staffan Johansson gav exempel på hur Med-farms kommitté för utbildning på forskarnivå jobbar med kvalitetsfrågor.

Torsdag deltog jag (Anders) i heldagskonferens om ”Att leda för kvalitet i utbildning, forskning och forskarutbildning” i Konstfacks lokaler vid Telefonplan i Stockholm. Konferensen markerade avslutning för SUHFs expertgrupp för kvalitetsfrågor som under tre år arbetat under Marita Hilliges ordförandeskap. Från Uppsalas sida har Ann Fust och Åsa Kettis ingått i gruppen.

Göran Sandberg, verkställande ledamot vid Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, talade om ledarskapets betydelse för god forskning utifrån nyckelord som internationalisering, studenternas och utbildningens betydelse, kollegial vision av ledarskap, seminariekultur, peer review, rekryterings- och karriärsystem.

Han pekade också på vad som hotar bra forskningsmiljöer: låg rörlighet och ”kungasyndrom” som inte ger plats för förnyelse eller låter unga växa. Göran väckte också viss uppmärksamhet när han konstaterade (fritt citerat): ”När jag var rektor (i Umeå) var jag helt inriktad på att lyfta forskningen, men nu har jag insett att utbildningen och studenterna är viktigast för universitetet på lång sikt. Varför säger inget svenskt universitet: vi ska bli bäst i Europa på utbildning?”

Ellen Hazelkorn, Dublin Institute of Technology, Ireland, talade om att leda för kvalitet i utbildning. I dagens globaliserade kunskapsekonomi har högre utbildning en central palts på många agendor och en rad olika ”stakeholders” har idéer om kvalitet och resultat. Som lärosäten ska vi värna och utveckla den akademiska kvalitetskulturen, men inte blunda för utan tvärtom proaktivt möte kraven på ”quality accountability”. Blazhe Todorovski, European Students’ Union, introducerade det s.k. QUEST-projektet. Staffan Edén, Göteborgs universitet, talade om forskarutbildningens kvalitetsfrågor.

Efter en paneldiskussion bjöds vi några avslutande reflektioner av
Arild Underdal, fd rektor vid Oslo universitet, och bekant inom Uppsala universitet sedan han här om året ledde den arbetsgrupp som utarbetade förslaget till ny arbetsordning.

Arild rosade SUHFs ambitiösa arbete med kvalitetsfrågor, och såg positiva utvecklingstecken i tiden. Kvalitetsfrågorna har fått en centralare plats. Bilden är dock komplex och kvalitetsbegreppet sammansatt och därmed svårt att mäta. Fältet präglas av starka globala strömningar och influenser: utvecklingen av ”kvalitetssystem” har kommit långt. Tiden är dock mogen för viss eftertanke: Ledningen bör titta mindre på generella styrningssignaler och titta mer på det egna lärosätenas komparativa fördelar. Alla kan inte vara generellt ”ligga över genomsnittet”. Titta inte bara på kvalitetssäkring utan också kvalitetsutveckling.

Torsdagskvällen lovar mer kvalitetstid: middag med 1975 års nobel-pristagare i medicin och fysiologi, Professor David Baltimore, Californa Institute of Technology, som hållit årets minnesföreläsning för Lennart Philipsson, svensk pionjär inom forskning inom molekylärbiologi och genteknik.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone