Tillsammans i Visby

Ja, så var mina första tre dagar på Almedalsveckan över. En upplevelse över förväntan på flera sätt. Almedalen är en plats för möten och diskussioner av alla det slag. Man ser och hör saker som får en att tänka i andra banor än de rutinmässiga och alldagliga. Man möter människor utanför sin gängse bekantskapskrets och får till sig tankar, idéer, budskap och angelägna frågor som man inte tänkt på förut. Man får själv nya idéer. Jag tror Almedalen är bra för både Uppsala universitet och för Sverige, hoppas det går att behålla konceptet med öppna möten, mängder av seminarier och en konstruktiv politisk debatt.

Mycket går bra för både för vårt vetenskapsområde (Medicin och Farmaci  eller MedFarm) och för Uppsala universitet. Det får vi bevis för i form av den positiva utvecklingen vi upplever i vardagen, genom de ökade satsningarna på våra forskningsområden och det stora antalet nya vetgiriga och nyfikna studenter. Men alla känner inte till hur det ser ut och fungerar i Uppsala.

Vårt universitet och region är i stort behov av att ha goda relationer med omvärlden. Våra bidrag och utveckling får mycket mindre betydelse för vården om vi inte lyckas föra ut ny kunskap i det omgivande samhället och välutbildade studenter på arbetsmarknaden. Ensamma är vi för få. Vi måste alltid samverka, både inom universitet, i närområdet, nationellt och internationellt.

En viktig programpunkt för mig var tisdagens seminarium tillsammans med EIT Health i Betty Petterssonhuset på Campus Gotland. Temat var: ”Det går sällan av sig själv – utbilda för bättre samverkan mellan sjukvård, näringsliv och akademi”. Det var nästan fullt i lokalen och många erfarenheter och kreativa tankar framfördes. Den viktiga konklusionen var att ökad samverkan måste ske och att det är en process som vi kan facilitera genom tvärvetenskaplig utbildning samt god process- och målplanering. En positiv attityd och en känsla av prestigelöshet präglade seminariet.

Det rådde stor samstämmighet kring att Sverige behöver hitta en väg framåt och samla biobanksfrågor i en gemensam struktur vid tisdagens biobanksevenemang. Landets medicinska fakulteter och landsting/regioner arbetar nu tillsammans i ett unikt projekt för att åstadkomma just detta. Tanken är att öka patientnyttan, möjliggöra innovationer och nya samarbeten men utan att försumma den personliga integriteten. Otroligt glädjande att se den stora entusiasmen och viljan att samverka över organisationsgränser. Jag har stora förhoppningar på det nya regelverket och den nationella organisationen.

Onsdagsmorgonen startade med ett rundabordssamtal kring samverkan inom hälsoområdet. Det gemensamma målet är att fortsätta verka för en framgångsrik region med friska medborgare. EIT Health har här som en europeisk organisation en möjlighet att både påverka politik och regelverk för att stödja utvecklingen av nya tvärvetenskapliga hälsoutbildningar, implementation av nya metoder i vården och uppstart av nya företag.

Två områden där det är av största vikt att vi arbetar tillsammans är inom oredlighet i forskning och inom antibiotikaresistenskrisen. Dessa både områden adresserades under onsdagen. Oredlighetsseminariet monitorerades av den medicinska fakultetens dekan Eva Tiensuu Janson. Panelen lyfte problematiken att särskilja vård och klinisk forskning och risken att oredlighetsbegreppet inte inkluderar forskning utan etiktillstånd. För att undvika forskningsfusk och så kallad ”ethics dumping” måste universitet, myndigheter, regering, finansiärer och vetenskapliga förlag arbeta tillsammans. Tydliga regler, ökad utbildning och ett aktivt, ansvarstagande ledarskap krävs. Annars riskerar vi att både förlora allmänhetens förtroende och fördröja utveckling av ny värdefull metodik. Av största vikt är att skydda patientens säkerhet och rättigheter.

Vid det efterföljande antibiotikaresistensseminariet var intresset så stort att stolarna inte räckte till. Antibiotikaresistens är i sanning en global utmaning som lyfter frågor kring fördelning av resurser i världen, kunskapsbrist, förskrivningsregler, miljöpåverkan och behov av fungerande affärsmodeller för utveckling av ny antibiotika. Trots en ökad insikt att vi är på väg mot en akut situation där stora delar av de medicinska och kirurgiska landvinningarna hotas så saknas fortfarande svar på de största frågorna: Vilka tar ansvar för antibiotikaresistenskrisen? Vilka betalar?

Slutligen vill jag lyfta fram Fred Nybergs mångåriga aktiva deltagande i Almedalen. Fred är ledare för U-FOLD, ett initiativ vars mål är spela en aktiv roll inom svensk och internationell missbruks- och beroendehantering. Utifrån U-FOLD plattformen har Fred Nyberg organiserat och lett fler än 30 seminarier i Visby och gjort mycket stora insatser mot läkemedels- och drogberoende. I år gav Fred fem seminarier och jag deltog i seminariet kring åtgärdsbehoven för Hepatit C smittade. Det var en fröjd att följa med i det välstrukturerade mötet som var uppbyggt kring det konsensusdokument som skickades till Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Socialutskottet i våras. Målet med arbetet är att eliminera hepatit C till år 2030 utifrån de inskickade expertrekommendationerna. Detta mål stöder jag fullt ut.

I det stora hela har dessa tre dagar präglats av en stor samhörighet samt en öppen och god stämning. Möjligheterna att använda Almedalen som en plattform för att kraftsamla och adressera utmaningar både inom universitet, i närområdet, nationellt och internationellt är stora. Och som avslutning säger jag det återigen. En kunskapsorganisation som Uppsala universitet måste alltid vara intresserad av att ta till sig ny information, diskutera, samverka och pröva nya idéer. Och är det något som utbyts och bollas med i Almedalen så är det idéer. Låt oss pröva nya idéer tillsammans.

Lev väl!

Gästbloggare: Professor Mats Larhed