Tisdag-onsdag deltar Eva och Anders i huvudmannarådets EU-dagar i Bryssel, tillsammans med rektorer, prorektorer och/eller forskningssekreterare (motsvarande) från Sveriges tolv forskningsuniversitet. Vi får tillfälle att lyssna till svenskar på plats (från Sveriges ständiga representation, Vinnovas och VR:s gemensamma kontor, EU-parlamentariker) såväl som företrädare för EU-kommissionen och League of European Research Universities (LERU).
Ett centralt tema gällde slutsatser av kommissionens nyss genomförda ”mid-term review” av det åttonde ramprogrammet, Horizon 2020. Den bild som framkommer är i huvudsak positiv. Programmet är enklare och effektivare än tidigare ramprogram. Dess utgångspunkter är fortsatt relevanta, men mer kan göras för att förbättra relevans och ”impact”. ERC är en succé. Finansieringen är dock fortsatt koncentrerad till ett begränsat antal länder/universitet/företag och processen mot breddat deltagande (dvs den andel medel som kanaliseras till nya medlemsländer) går långsamt, samtidigt som internationaliseringen (i betydelsen deltagande från tredje land), minskar.
Ett andra dominerande tema gällde utblickar inför det nionde ramprogrammet (FP9) som nu är under utarbetande och ska genomföras 2021–2027. Från universitetssynpunkt finns ett antal utmaningar, problem och hinder på vägen mot ett framgångsrikt program. En första fråga gäller naturligtvis hur situationen i Europa kommer att se ut i framtiden (utfallet av Brexit, olika nationella val, migrationskrisen, demokratiutvecklingen i Turkiet och Centraleuropa mm). En andra gäller den ovissa budgetsituationen. En tredje gäller förhållandet mellan innovation och forskning, där önskan om innovation på olika sätt grumlar prioriteringen av excellent forskning. En fjärde osäkerhet gäller om försvarsforskningen bör inkluderas i FP9. Nej har t.ex. LERU sagt i sitt inspel.
På tisdagskvällen bjöds vi generöst på middag på det svenska residenset i Bryssel, kryddad med en rejäl portion analys av det allmänpolitiska läget i EU av Sveriges ständige representant vid den Europeiska Unionen, Lars Danielsson. Uppskattat!
En ”crash course” i EU-kunskap då och då är väldigt nyttig – repetition är kunskapens moder – och det är viktigt att svenska universitetsledningar är väl orienterade när det gäller den europeiska forsknings- och utbildningspolitikens utveckling.
Stort tack till Astrid Söderbergh Widding, Maryam Edalat Hansson och Elisabet Idermark vid Stockholms universitet för en mycket välordnad och trevlig resa!
Innan hemfärden hinner vi även med ett besök på Guild-kontoret och ett separat möte med Cecilia Wikström, EU-parlamentariker och tidigare ledamot av Uppsala universitets konsistorium.
