Gästbloggare: Mats Larhed på resa med Rektor till Stanford
Är vetenskapsområdet för Medicin och Farmaci på rätt väg? Då och då behöver vi ställa oss denna fråga och ett sätt att få vägledning är att studera och besöka världsledande universitet, t ex Stanford universitet strax syd om San Francisco.
Stanford har haft ett samarbete med Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i över tjugo år och etablerat ett mycket uppskattat program för att stödja svenska postDocs vid Stanford.
I Uppsala och Sverige har vi byggt upp SciLifeLab Drug Discovery and Development för att vägleda, stödja och möjliggöra läkemedelsutveckling inom akademin. Stanford har också startat ett antal initiativ inom detta område och vi beslöt därför träffa två av de mest uppmärksammade exemplen, SPARK och ChEM-H, och lära mer om hur de jobbar.
SPARK är en virtuell organisation som ej har egna labb. SPARK fokuserar istället på att stödja forskargrupper som vill utveckla nya läkemedel, nya läkemedelsterapier och ny diagnostik genom att utbilda, identifiera samarbetspartners, erbjuda rådgivning från erfarna industrianställda och tillhandahålla hypereffektiv projektledning. Vi var speciellt imponerade av att de arrangera återkommande seminarier om pågående skarpa projekt för alla forskare på Stanford för att sprida kunskap om läkemedelsutveckling, en väg som ofta kan vara både vinglig och lång.
ChEM-H (Chemistry, Enginering, Medicine – Human) hade ett helt annat och mycket ambitiöst tvärvetenskapligt upplägg. Här jobbar ett gäng läkemedelskemister med ett antal specialrekryterade professorer och utvalda doktorander med framtidens hälsoutmaningar. Vi var jätteimponerade redan efter 5 min, började nypa oss i armen när de visade planerna för sitt nya 5 våningars Yin och Yang formade hus, och höll på att svimma när vi sedan fick se den stora byggplatsen utanför och insåg att planerna var verkliga. På ChEM-H finns mycket att lära om hur kliniska forskare jobbar tillsammans med prekliniker och ingenjörer i patientnära projekt tvärs över institutions- och fakultetsgränser. Här fanns ingen tvekan om vägvalet.
På Department of Medicine var Professor Bob Harrington, Professor Erik Ingelsson och kolleger intresserade av att jobba med Uppsala universitet. Att koppla ihop våra kvalitetsregister och biobanker med Stanfords styrkor inom analys av stora datamängder och metodutveckling känns som helt rätt väg. Liksom att starta ett Uppsala-Stanford Fellow program och anställa gästforskare hos varandra så fort som möjligt. Kanske kan vi även bjuda in Knut och Alice Wallenbergs stiftelse att deltaga?
Vägen gick sedan till Nordic Innovation House för en avslutande diskussion ”Innovation – The love child of structure and serendipity?” med bl a Stanfords gamla rektor samt Uppsala universitets hedersdoktor, Professor Gerhard Casper, som deltagare och gäst.
Efter dagens verklighetskontroll så är vi nu rätt övertygade att MedFarms GPS är rätt inställd. Låt oss följa den inslagna huvudvägen men inte heller glömma att ibland svänga av då och då för att undersöka en eller annan avstickare.
Lev väl
Mats Larhed