Idag är det dags för rektorsskifte och vi kan se tillbaka på nio spännande och minnesvärda år som rektor och prorektor vid Uppsala universitet. Samtidigt som det känns länge sedan vi fick förtroendet att leda ett av världens främsta universitet så har åren gått väldigt fort.
Vi började vårt arbete vid ett lärosäte som redan var ett toppuniversitet, väl förvaltat genom över lång tid av en rad företrädare. Det fanns självförtroende och framtidsfokus, de första egna kvalitetsgranskningarna av all forskning vid universitetet hade genomförts och blivit förebild för andra svenska universitet. Viktiga internationaliseringsprojekt pågick, bland annat i södra Afrika, för oss att bygga vidare på. Och ett inriktningsbeslut hade just fattats om att landets äldsta lärosäte skulle gå samman med det yngsta: Högskolan Gotland.
Vi tog över stafettpinnen med entusiasm och höga ambitioner och så här sista dagarna på jobbet kan vi konstatera att det är en fantastisk resa vi fått vara med om under dessa år. Det har varit engagerande, utvecklande och inspirerande, ibland slitigt och tungt men oftare roligt. Ett antal sömnlösa nätter har det blivit, men också många goda skratt. Vi har fått leda universitetet i både motgång och framgång, som en länk i en kedja, men det är medvinden som dominerat och som kommer att stanna i minnet.
När vi tänker tillbaka på dessa nio år ser vi att mycket har hänt, både i samhället omkring oss och inom universitetet. Vi bestämde oss ganska tidigt under perioden för några strategiska prioriteringar för vårt arbete: kvalitet, infrastruktur, internationalisering samt kompetens och karriär. Och de har bestått. När vi ombads beskriva rektorsperioden i inbjudningsskriften till rektorsskiftet kunde vi konstatera att det har varit en tid av stark expansion och utveckling inom många områden.
Även omvärlden har förändrats under dessa år, med ökad oro och politisk splittring. Vi har sett kunskap ifrågasättas, falsk information spridas och akademikerkollegors frihet hotas i flera länder. Säkerhetsfrågorna har blivit viktigare. Men samtidigt har det globala kunskapssamhället byggts betydligt starkare under dessa år. I de kriser som varit har det blivit tydligt att lösningar på samhällsutmaningar fordrar både bred mobilisering av kunskaper och samverkan, nationellt och internationellt. Förväntningarna har nog aldrig varit så höga på vår verksamhet som nu. Varje år kommer halva årskullen gymnasister till högre studier. Tilltron från samhället att vi ska vara med och lösa samhällsutmaningarna är skyhög. Detta förtroende är viktigt att förvalta.
Men Uppsala universitet står stabilt och fortsätter att utvecklas med sin omvärld, som tidigare genom historien, utifrån egna förutsättningar, villkor och prioriteringar.
Vi har med stolthet kunnat följa hur universitetets forskare och lärare med stort engagemang möter studenterna, utvecklar pedagogik och nya utbildningar, gör nya forskningsupptäckter och röner framgång i konkurrensen om anslag. Varje dag produceras forskningsresultat som vidgar vår kunskap, utvecklar samhället och omvandlas till kommersialiserbara innovationer. Tre forskningspropositioner och ett antal ministrar har passerat och nya frågor har seglat upp högt på dagordningen. Gränsöverskridande satsningar och forskningsinfrastruktur är två frågor som successivt kommit allt högre upp på agendan. Forskningsinfrastrukturen är fortsatt högaktuell med en pågående utredning om ansvar och finansiering, som ska vara klar i vår.
Ett universitet är ett myller av kreativitet, och studenterna bidrar starkt till den inspirerande miljön. Det har varit en förmån att få träffa alla kloka och ambitiösa studenter som varit starkt engagerade i sina utbildningar och i universitetet. Eva har ibland kallats för studenternas rektor, med en udd av underliggande kritik. Men det är väl egentligen en hederstitel som man som rektor bara kan hoppas leva upp till. Ett universitet är till för studenterna och deras framtid.
Att vara rektor och prorektor på Uppsala universitet är inte som på andra lärosäten. Uppsala universitet är liksom extra allt, så mycket mer än en utbildnings- och forskningsinstitution. Här finns musikorkestrar, körer, trädgårdar, museer, samlingar, exercitier, högtidliga akademiska traditioner – kultur i vid bemärkelse. Vårt kulturarv och vår lokalisering i attraktiv stadsmiljö både i Uppsala och i Visby gör det är lätt att erbjuda något spännande för alla besökande från när och fjärran.
Mycket har blivit annorlunda under vårt sista år, som präglats av den pågående pandemin. Men vi har fått viktiga erfarenheter i att leda i krisliknande tider och har imponerats av engagemanget, kreativiteten och tålamodet vi sett hos alla medarbetare och studenter. Men så är ett universitet också en miljö för nya tankar.
Vi har haft förmånen att få vara med att skapa förutsättningarna och forma utvecklingen under en kort period av universitetets historia. Mål- och strategidokumentet blir vår stafettpinne till universitetet och våra efterträdare. Ett mål har varit att lämna över ett välskött universitet redo för fortsatt framgång och utveckling. Vi önskar våra efterträdare Anders Hagfeldt och Coco Norén allt gott och varmt lycka till!
I avskedets stund är det många att tacka, detta är inte ett jobb man gör ensam. Många ska ges ära, både för det som redan fanns på plats när vi kom och det som åstadkommits under dessa nio år. Ingen nämnd och ingen glömd. Stort tack!
Med denna blogg avslutar vi den rektorsblogg där vi enskilt eller tillsammans delat 713 inlägg under snart nio år. Tack kära läsare för visat intresse!
Eva och Anders
