I veckan fattade vi beslut om samfinansiering av två nya gränsöverskridande forskningsinitiativ: Uppsala Diabetic Centre (UDC) och Higher Education as Research Object (HERO). Samtidigt beslutades om förlängd finansiering till Uppsala Antibiotic Centre (UAC).
Dessa forskningsmiljöer är bara några av de mångvetenskapliga satsningar som genomförts vid vårt universitet på senare år. Det är en glädjande och spännande utveckling som vetenskapsområdena på ett imponerande sätt stimulerat och drivit fram med stort engagemang.
Universitetsledningen har under ett antal höstveckor haft förmånen att besöka några av dessa miljöer. Till en början kunde besöken genomföras live, men vi övergick sen till digitala besök. Besöken har inspirerat och imponerat och även gett oss en fördjupad bild av de möjligheter och utmaningar som följer med gränsöverskridande satsningar.
Det har varit spännande att ta del av hur man i de olika miljöerna tagit sig an utmaningen att skapa något nytt över gränserna. Vi har besökt den mångvetenskapliga forskarskola i hållbarhet som nu etableras på Campus Gotland. Därefter besöktes Uppsala Antibiotikacentrum, UAC, som också bygger forskningsmiljön kring en gemensam forskarskola. Här sitter man inte tillsammans, men har gemensamma seminarier och andra aktiviteter. AI4Research har istället satsat på universitetsinterna sabbaticals – där seniora forskare från olika delar av universitetet tillbringar en period i den sk AI-hubben. Womher har 16 doktorander på väg in i en tvärvetenskaplig forskarskola med sex olika teman om kvinnors psykiska hälsa. Och vid UUSI är alla fem teman igång och flera forskningsansökningar är inskickade. Nästa vecka gör vi ett sista besök, på Centrum för forskning om rasism, Cemfor.
Mycket är gemensamt i det vi får höra under våra besök. Mångvetenskapliga mötesplatser skapar inspirerande samtal och nya tankar, kunskap om och respekt för varandras metoder. Samarbeten mellan forskare med olika ämnesbakgrund är utvecklande på personlig nivå, men också utmanande. Doktoranderna har ofta lättare att finna varandra, än handledarna som är mer fast förankrade i sin disciplins kultur. Och det finns en del administrativt krångel.
Den här typen av initiativ har framtiden för sig, det är vi säkra på. De stora samhällsutmaningarna kräver att man kombinerar kompetenser från olika discipliner och perspektiv. Att lyssna av samtidens samhällsutmaningar kan skärpa frågeställningarna och utveckla forskningen. Tack vare alla de initiativ som nu är igång kommer vi om några år att ha många unga och ambitiösa forskare med erfarenhet av mångvetenskapligt samarbete att bygga vidare på både inom akademin och i samhället.
Förändring tar tid och vi behöver både starka discipliner och starka mångvetenskapliga miljöer. Vi behöver lära oss mer om framgångsfaktorer i praktiken. Universitetet behöver hitta sätt att dra nytta av lärdomar som görs. I detta sammanhang kan ytterligare ett gränsöverskridande initiativ, CIRCUS, vara en resurs. Det är inte ett tematiskt initiativ utan ett centrum som specialiserar sig just på att stimulera och utveckla mångvetenskapliga forskningssatsningar. Vi kan konstatera att det nog finns mycket att vinna på ett erfarenhetsutbyte mellan CIRCUS och övriga gränsöverskridande miljöer,
Uppsala universitet har med sin bredd av starka discipliner särskilt stora möjligheter att bygga nytt över gränserna. Samtidigt innebär starka discipliner med starka interna kulturer och arbetssätt att det finns en hel del hinder att överbrygga på vägen. Det är något som också framhålls av professor emeritus Anders Bäckström, som nyligen publicerat en bok om gränsöverskridande samarbeten.
