Flera besök var inbokade på Campus Gotland under våren och hösten, bland annat med konsistoriet och International Advisory Board. Sen kom pandemin. Men denna vecka var det äntligen dags för ett besök på Campus Gotland. Under ett fullmatat tvådagarsprogram, förberett av rektorsrådet Olle Jansson, träffade jag forskare, lärare, administrativ personal, landshövding, representanter för regionen och studenter. Som alltid efter ett besök på Gotland, återvände jag till Uppsala inspirerad och med nya insikter.
Vi brukar säga att Campus Gotland är en plats där vi kan prova nytt i en mer avgränsad miljö. Vi får erfarenheter och lärdomar som i bästa fall kan överföras till och utveckla hela vårt stora universitet. Vid Campus Gotland möts stora delar av universitetet, det är 22 institutioner samt administrationen som har verksamhet i samma korridorer och lunchrum. Det öppnas nya möjligheter till samarbeten, gränsöverskridande utbildning och forskning när man träffas i vardagen.
Den nya forskarskolan i hållbar utveckling är ett sådant inspirerande exempel. Jag fick möjlighet att träffa både forskningsledare och föreståndaren Jenny Helin och se de fina nyrenoverade lokalerna med utsikt över hamnen. De är i uppbyggnadsfasen med flera hundra ansökningar till 12 nya doktorandtjänster som nu utvärderas och ska fördelas på de fem forskningsprojekten. Forskningsmiljön som byggs upp blir mångvetenskaplig, projekten rör allt från energiomställning i samhället, där Gotland utsetts till nationell pilot, till att undersöka och ifrågasätta själva begreppet hållbarhet. Olika betydelser av ordet påverkar vad som kommer ut av hållbarhetsarbete i praktiken. Forskarskolan ska också arbeta med samverkan och kombinerar regional relevans med internationell excellens.
Inom ramen för forskarskolan möts inte bara olika discipliner, utan också olika forskarutbildningstraditioner och olika administrativa processer från handledargruppens heminstitutioner. Det kommer att bli utmaningar och de var redo att ta sig an detta, även om det förstås underlättat om olikheterna varit mindre inom vårt stora decentraliserade universitetet. Jag upplever att det finns en problemlösartradition på vårt nyaste campus, som vi behöver ta tillvara. Erfarenheterna kan bli användbara för hela universitetet, det är en viktig utmaning att försöka hyvla ner trösklar med en del onödiga hinder för samarbete över gränser, även i Uppsala. Forskarskolan ska ha alla tolv nyantagna doktorander på plats efter nyår och jag ser fram emot att följa denna spännande och nyskapande forskarskola.
Andra punkter på programmet första dagen var lunch med landshövding Anders Flanking, och en presentation av hur man jobbar med internationella studenter. Därefter hade vi en dialog om erfarenheterna av Coronaperioden och hur rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och rektor har tillämpats. Även här blev det tydligt att de skillnader som finns mellan institutioner och fakulteter i Uppsala synliggörs i Visby och skaver onödigt mycket. Både på Gotland och i Uppsala behöver vi mer dialog och samarbete om hur vi kan lära av varandra och ta bort onödiga olikheter, detta har också lyfts fram av studentkårerna i Uppsala.
Andra dagen träffade jag företrädare för institutionen för speldesign, ett område som tydligt mognat som akademiskt ämne. Utbildningarna attraherar studenter från hela världen och studenterna har bidragit starkt till det goda internationella ryktet genom att utmärka sig positivt i tävlingssammanhang på spelkonferenser. Doris Rusch, med bakgrund från MIT och Chicago, kom till Visby för en konferens och valde att stanna. Med sitt internationella nätverk och sin starka övertygelse gällande institutionens möjligheter bidrar hon nu till att bygga upp forskningen i nära samverkan med den redan framgångsrika utbildningen. Sen en intervju med Doris Rusch här.
Jag träffade sedan representanter för vårt partnerskap med region Gotland – ett samarbete med stor potential där vi får prova oss fram för att hitta de bästa vägarna för båda parter. Besöket avslutades med ett besök hos studentkåren Rindi där jag fick ta del av deras så viktiga erfarenheter av sitt engagemang för studentmedverkan och av att studera vid Campus Gotland. Jag kunde konstatera att våra studenter kan ge oss de allra bästa exemplen på hur vår komplexa organisation med många stuprör leder till onödigt och svårbegripligt krångel i vardagen på campus.
