Igår arrangerades två mycket välbesökta evenemang. Vi var glada att kunna välkomna Årets alumn Emma Frans som på kvällen höll en inspirerande föreläsning i Universitetshuset. Hon uppmanade oss att ta ett ökat ansvar för att bekämpa desinformation och falska nyheter, ett ansvar vi nog alla känner, men kanske inte alltid hittar utrymme i vardagen att ta oss tid med. När felaktig information sprids om exempelvis hälsorisker, eller om vetenskap generellt, får vi en situation där både beslutsfattare och allmänhet agerar på osäker eller i värsta fall helt felaktig grund. Och då har samhället slagit in på en farlig väg.
Emma Frans gav många talande exempel på hur felaktig information sprids via framför allt sociala kanaler och pekade på allvaret med att just sådan information sprids både mer och snabbare än mer sakliga artiklar eller dementier. De enkla, säkra budskapen föredras framför mer nyanserade och komplexa. I ett sådant medielandskap gynnas färgstarka personligheter, snarare än sakliga experter. Men ett samhälle där allmänhetens förtroende för influencers är högre än för politik, myndighetsinformation och fria medier – det som vår demokrati bygger på – behöver fler med gedigen kunskap och talang för kommunikation i offentligheten. Precis det har Emma Frans. Vi hoppas på fler kontakter med vår senaste Årets alumn och tar förstås till oss det råd hon gav: Att ge stöd till de forskare som engagerar sig för vetenskapen i sociala medier, även när det blåser kallt.
Temat med förtroende för vetenskap knöt också an till det rektorsseminarium som tidigare under eftermiddagen lockade rekordmånga till en diskussion om det fria ordet inom akademin. Det blev en livlig diskussion, efter utmärkta inledningar av Folke Tersman, Sten Widmalm, Maria Eriksson Baaz, Frida Gommel och Mikael Ruotsi. Vi kunde konstatera att vi inom akademin ska värna utrymmet för svåra diskussioner om kontroversiella ämnen och att vi gör det bäst genom att kollegialt stärka vårt kollektiva självförtroende och prata mer om dilemman och upplevda hot i vår vardag. Det finns också anledning att vi frågar oss varifrån det allvarligaste hotet kommer och ägna energi åt det. I detta sammanhang vill vi påminna om att utbildningens frihet har dåligt lagstöd i Sverige idag. Detta har vi flera gånger påpekat, senast i vårt budgetunderlag till regeringen, och här kan vi alla hjälpas åt att kräva en förändring.
