Idag lämnade vi in vårt remissvar på internationaliseringsutredningen ”Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige” (SOU 2018:78), en viktig och efterlängtad utredning som berör många strategiska framtidsfrågor för sektorn. Det har varit en bra process, utredaren Agnetha Bladh har arbetat i nära och löpande dialog med landets lärosäten och utredningen innehåller många angelägna och väl motiverade förslag och rekommendationer. Men det betyder inte att vi håller med om allt, eller inte saknar något.

Först vill vi påminna om några viktiga övergripande synpunkter som vi lämnade redan i samband med första delbetänkandet, som fortfarande inte adresseras i tillräcklig omfattning i utredningen.

Svenska lärosäten behöver en ökad handlingsfrihet och rådighet i internationella sammanhang. Vi har och har alltid haft många och nära kontakter runt om i världen och vi ser hindren tydligt i vår vardag när de uppkommer. Här har inte utredningen kommit med tillfredsställande förslag på vägen framåt. Den förändrar inget då det till exempel gäller självklarheter som att bli medlem i internationella nätverk utan att fråga regeringen. Ett problem som uppstod när vi för några år sedan gick in i vårt viktiga strategiska universitetsnätverk Guilden.

Utredningen saknar fortfarande en djupare diskussion om forskningsinfrastrukturens betydelse för internationalisering. Den har många förslag vad gäller utbildning, men utmaningarna inom forskningen är betydande och behöver adresseras ytterligare. Forskningsinfrastruktur är kostsam, tekniskt avancerad och kräver i hög grad goda möjligheter till internationell samverkan.

Det återstår också en hel del åtgärder om målet att 25 procent av alla studenter år 2025 ska ha spenderat minst tre månader utomlands ska kunna nås. Bland annat måste de gemensamma nationella studieadministrativa systemen bättre spegla resor i samband med praktik och examensarbeten.

Det är bra att utredningen lyfter fram behovet av att öka kännedomen om Sverige som kunskapsnation. Det är på tiden.

I vår pågående mål- och strategiarbete konstaterar vi att universitetet verkar i ett globalt sammanhang som präglas av olika typer av samarbeten och utbyten, samtidigt som vi konkurrerar om talang och resurser. Internationalisering är en strategi som stödjer utvecklingen av universitetets verksamhet och bidrar till högre kvalitet och relevans i utbildning och forskning.  Och vi har kommit långt. Vi bygger nya samarbeten, bland annat ett av de största forskningssamarbetena mellan Sverige och Sydafrika, Sasuf, vi har lämnat in intresseanmälan för att utveckla ett europeiskt universitetsnätverk, EUN, tillsammans med våra kollegor i U4. Och vi ser ett kraftigt ökat antal avgiftsstudenter som vill utbilda sig. Vi jobbar med detta på alla nivåer inom universitetet.

Det är vi på lärosätena som driver vår internationalisering och att då, som utredningen föreslår, bygga vidare på nuvarande innovations- och forskningskontor blir en felkonstruktion. Dessa kontor är organisatoriskt placerade inom regeringskansliet, långt ifrån den verklighet som råder där internationaliseringen drivs. Visserligen föreslår utredningen ett pilotprojekt där två nya kontor byggs upp nära knutna till den ”plattform för internationalisering” som föreslås byggas upp i Sverige – och att dessa sedan utvärderas, även vad gäller huvudmannaskap. Men det räcker inte. Till att börja med bör lärosätenas egna initiativ, som vårt kontor i Hanoi, Vietnam och KI:s i Hong Kong tas med i pilotprojektet. Det finns viktiga erfarenheter där.

Vidare leder kopplingen till plattformen i Sverige inte till något större inflytande för lärosätena. Det är bra att utredningen framhåller hur angeläget det är att få till en nationell samordning och samverkan kring strategisk internationalisering. Vi delar helt denna uppfattning. Men vi har invändningar mot sammansättningen i plattformens styrgrupp, där framför allt myndigheter ska leda arbetet, medan lärosätena föreslås få två representanter. Genomförs detta förslag reduceras lärosätena snarast till att bli en utförare av beställningar från styrgruppen. Och UKÄ:s roll som kontrollmyndighet gör det direkt olämpligt att de ska ha en roll även i plattformens styrgrupp.

Vi är glada åt flera delar i utredningen, bland annat att en utveckling av det svenska systemet för stipendier till tredjelandsstudenter föreslås. Det behövs. Fler internationella studenter kan på sikt bidra till ökad kvalitet och bredd i utbildningsutbudet, inte minst på avancerad nivå. Det är bra att vi får utökad rådighet över UHR:s stipendier och vi är positiva till så kallade flaggskeppsstipendier kopplade till starka forskningsmiljöer. En utmaning är däremot att identifiera vilka dessa miljöer är, och att se till stipendierna blir långsiktiga. Det tar tid att arbeta in nya erbjudanden.

Förslaget att vi ska kunna använda 0,3 procent av basanslaget för utbildning för nedsättning av studieavgifter är vi dock tveksamma till. Varje krona av basanslaget behövs för att garantera kvaliteten inom en redan ekonomiskt ansträngd kärnverksamhet. Bättre vore att få möjlighet att göra vissa omfördelningar inom ramen för intäkterna från avgifterna.

Vi ser nu fram emot att denna utredning, som i stora delar förmått sätta fingret på de viktigaste frågorna också ska omsättas till konkreta reformer.

 

(Se också vad vi skrev här på bloggen när utredningen presenterades i oktober 2018.)