Idag kom Styr- och resursutredningens 468 sidor långa slutbetänkande – den så kallade STRUT:en. Här några spontana reaktioner på basis av hastig genomläsning.

De flesta resonemang och förslag ligger väl i linje med vad utredningen kommunicerat på vägen, i ramförslag och presentationer. Det betyder också att vår tidigare uppfattning, att utgångspunkter och retorik ligger väl i linje med vad vi önskar medan en del av förslagen kan få negativa effekter, fortfarande gäller.

Tillit, akademisk frihet, handlingsfrihet, mindre detaljstyrning, långsiktighet och tydliggjort kollegialt inflytande är begrepp som ligger till grund för hela utredningen. Man talar om att stärka utbildningens frihet och att det kollegiala inflytandet för lärare behöver tydliggöras. Det är principer som vi står helhjärtat bakom. Utbildningens och forskningens nära samband betonas. Det är också en bra princip. Ett uttryck för detta är att utredaren föreslår en samlad högskoleproposition.

I utredningen finns också förslag tänkta att stärka långsiktigheten och planeringsmöjligheterna. Fyraåriga planeringsförutsättningar kan nog vara bra. De fyraåriga överenskommelser som ska slutas mellan lärosätena och regeringen efter en dialog är vi däremot fortsatt tveksamma till. Meningen är att varje lärosätes styrkor ska kunna premieras och att de generella uppdragen ska ersättas av mer anpassade. Naturligtvis är stabila planeringsförutsättningar i grunden bra, men det är svårt att tänka sig att politikerna kommer hålla fingrarna borta från utbildningen under fyra år.  De här överenskommelserna ersätter heller inte, utan läggs ovanpå, de årliga regleringsbreven. I överenskommelserna ska varje lärosätes ”mål och uppföljningskriterier för ett antal av politiken prioriterade områden formuleras” (s. 19). Vår farhåga är att det öppnar för politisk detaljstyrning och oklarhet i ansvarsfördelning mellan universitetsstyrelse och regering. Effekterna av den här delen av förslaget behöver vi studera närmare.

De mest radikala förslagen gäller annars principerna för statens resursfördelning. Forskning och utbildning ska inte vara två separata utan en gemensam verksamhetsgren, och lärosätena ska fritt förfoga över ett samlat anslag, låt vara att anslaget för forskning respektive utbildning räknas fram i två skilda delar.

Särskilt när det gäller utbildningssidan skulle utredningens förslag innebära en stor förändring. Idag erhåller lärosäten ett takbelopp och sedan sker avräkning med helårsstudenter (hås) och helårsprestationer (håp) enligt schabloniserade prislappar för olika utbildningsområden. STRUT:en föreslår att lärosätena istället erhåller ett utbildningsanslag och ett utbildningsuppdrag formulerat som det totala antal helårsstudenter som lärosätet ska registrera. Hälften av utbildningsanslaget ska vara fast, och hälften avräknas alltså mot antal hås. Dagens system där en del av anslaget även avräknas mot hur många poäng studenterna avlägger (håp) tas bort. Det senare motiveras bl.a. med viljan att premiera det livslånga lärandet, där prestationsgraden traditionellt varit lägre.

Ingångsvärdet i övergången till den nya modellen skulle vara att varje lärosätes utbildningsanslag motsvarar dagens takbelopp, och uppdraget baseras på antalet hås idag. Det torde betyda att lärosätena i praktiken får olika implicita genomsnittsprislappar (utbildningsanslag/hås) beroende på vilken mix av prislappar man tidigare haft. Vad detta får för effekt på lärosätens förmåga/incitament att förnya utbildningsutbudet är en fråga att grunna noga över.

Lärosätena har efterfrågat en utredning av dessa frågor. Från Uppsala universitet skickade vi in vårt inspel med kommentarer och reaktioner i mars, något vi också beskrev här på bloggen. Vår kanske mest generella invändning då som nu handlar om vi önskat att utredningen tagit ett mer grundläggande grepp på autonomifrågan. Utredningen som kom idag talar om behovet av minskad detaljstyrning, om att ansvaret måste ligga på lärosätena och att, till exempel, dimensioneringsbeslut ”inte sällan präglats av vad vi menar är alltför stor kortsiktighet.” Vi instämmer i beskrivningen men delar inte alla slutsatser.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att utredningen under Pam Fredmans ledning genomfört ett omfattande arbete. Förslagen är många fler än vi nämnt här. Vid vårt universitet kommer vi att studera denna viktiga utredning noga. Vi ser fram emot remissen, och den 18 mars kommer vi ha ett öppet seminarium i Universitetshuset sal IX. Fortsättning följer.