I våra mål och strategier talar vi om att Uppsala universitet ska ha ett ledarskap och medarbetarskap som präglas av öppenhet, ansvar och förtroende, att vi ska ha ett etiskt förhållningssätt och en verksamhet som präglas av lika villkor. I detta ingår som en självklar del att vi alla – ledare, medarbetare och studenter – visar respekt för varandra. Inga typer av trakasserier eller former av diskriminering får förekomma inom Uppsala universitet. Det är vår självklara utgångspunkt. Det gäller alla och det är allas ansvar. Men det vilar ett särskilt ansvar på alla oss som har lednings- och chefspositioner, och särskilt prefekter och rektor.
Vi har riktlinjer för hantering av trakasserier sedan 2011, och dessa ska följas utan undantag. Vi kan bli bättre på att lyfta fram vad som gäller och försöka underlätta får de som är utsatta att anmäla. Dessa frågor ingår i ledarskapsutbildningar men kan betonas mer. Under den hösten har vi diskuterat av sexuella trakasserier i samtal med prefekter, studenter, medarbetare i många olika sammanhang och vi uppmuntrar er alla att göra detsamma. Det är bra att vi sedan flera år har med frågor om sexuella trakasserier i våra arbetsmiljöundersökningar. Det ska vi självklart fortsätta med. Det är bra att MeToo har satt frågor om sexuella kränkningar och övergrepp i fokus. De behöver verkligen uppmärksammas, och det ska vi uthålligt fortsätta att göra under lång tid.
Jag vill lyfta fram det arbete som görs vid Nationellt Centrum för Kvinnofrid hos oss i Uppsala. Kvinnofridslinjen har nu funnits i tio år och besvarat mer än en kvarts miljon samtal. Imorgon, lördag 25 november, på FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor uppmärksammas boken “Åttiosex röster, ett dygn på Kvinnofridslinjen” vid ett lunchprogram på Uppsala stadsteater. Boken, har tagits fram med hjälp av Kvinnofridslinjens personal och innehåller anonymiserade citat från våldsutsatta kvinnor som ringt den nationella stödtelefonen.
