Fallet Macchiarini har väckt stor uppmärksamhet i Sverige och världen. Det har påverkat synen på Karolinska institutet, enligt en förtroendemätning som TNS/SIFO presenterade härom dagen, men har även betydelse förtroendet för forskarvärlden generellt.
Förra veckan kom en utredning om Karolinska sjukhuset, som bland annat påvisade hur viktigt det är med tydliga roller mellan universitet och sjukhus. Denna vecka presenterade Sten Heckscher sin utredning om Karolinska institutets roll. Kritiken var i vissa avseenden skarp. Utredningen berör frågor som rekrytering, bisysslor, regelefterlevnad, transparens och dokumentation samt relationen mellan forskning och vård. Men framför allt handlar det om förvaltningskultur och ansvar. Inte minst framkommer att berednings- och beslutsprocesserna, både vid rekryteringen av Macchiarini och i hanteringen av oredlighets-utredningen, lämnade mycket övrigt att önska.
Under presskonferensen spekulerade Sten Heckscher om huruvida de senaste årens forskningspolitik riskerar göra oss fartblinda i vår strävan efter internationell excellens och nya nobelpris. Heckscher hävdade också att det är primitivt att tro att avgångskrav alltid är den självklara formen av ansvarsutkrävande. Det är viktigt att utreda vad som gått fel och vem som är ansvarig för det, men ansvar handlar också om att blicka framåt. Vad är bäst för organisationen?
Som en omedelbar respons på utredningen meddelade ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson att hela Karolinska institutets styrelse byts ut (förutom de nya ledamöter som tillträdde sent i våras) samt att universitetskanslern Harriet Wallberg får lämna sin post.
Fortfarande pågår ett stort antal utredningar om olika aspekter av Macchiarinis verksamhet. Högskolesverige följer naturligtvis utvecklingen uppmärksamt. Det är viktigt för oss alla att dra lärdomar av det som hänt. Vi måste självklart kunna kombinera strävan efter rekryteringar i världsklass med korrekta och transparenta rekryterings-, besluts- och uppföljningsprocesser.
