Flyktingfrågan har under det senaste året engagerat många inom universitet. Mycket är på gång, både inom ordinarie verksamhet och i form av enskilda initiativ. Många vill bidra och vi arbetar hårt för att komma fort fram. Vi skräddarsyr utbildningar när skolor och andra samhällsaktörer hör av sig direkt till oss, vi fortbildar lärare i nyanländas lärande på Skolverkets uppdrag. Arbetsmarknads­satsningen Korta vägen för nyanlända med högskoleutbildning har utökats och vi har startat ett samarbete med Volontärbyrån i Uppsala för att underlätta ideellt engagemang hos studenter och medarbetare. Universitetet kraftsamlar också inom forskningen om migration, integration och rasism för att bli en ännu vassare kunskapsresurs för samhället. Studenterna engagerar sig i läxhjälp och andra aktiviteter. Institutionerna tar egna initiativ. Doktoranden Hanna Ellis tog under två veckor i maj emot cirka 300 nyanlända barn från en förberedelseklass i Stenhagen på sin arbetsplats på Ångströmlaboratoriet. Hon ville intressera dem för naturvetenskap och lät dem göra riktiga experiment. Ett fantastiskt initiativ som kanske leder till att vi ser några av dem hos oss igen om några år, som ingenjörsstudenter.

Elisabet Nihlfors och Anna Sjöström, som samordnar initiativen för nyanlända vid Uppsala universitet, möter många inom universitetet med goda idéer. De behöver rätt förutsättningar att realisera inom ramen för de ofta ganska strikta regelverk som gäller för en statlig myndighet. Vi skulle kunna ta emot fler av dem som nu kommer med både utbildning och goda kunskaper i ämnen som fysik, kemi och matematik, som ju efterfrågas starkt på arbetsmarknaden. Ge oss fler studieplatser och möjlighet att ta emot även studenter som saknar tillräckliga kunskaper i svenska. Det skulle vara fullt möjligt att arbeta med kunskapstester på deras språk för att pröva ämneskunskaper och sedan erbjuda en utbildning där studenterna parallellt läser svenska.

Vi vill öppna dörren till en bra universitetsutbildning för de ambitiösa ungdomar som kommit hit. Att de tvingas sitta passiva och vänta flera år på uppehållstillstånd är ett slöseri med kompetens. Hjälp oss att hitta dem som vill och ge oss förutsättningarna att omsätta idéer i praktik. En komplikation är att de räknas som tredjelandsstudenter och måste betala studieavgift. Vi har nyligen begärt dispens för att få ta emot tio nyanlända avgiftsfritt på försök. Vi inser att det inte är oproblematiskt; likabehandling är en viktig princip. Men passivitet är ohälsosam och undantag kan vara tidsbegränsade. Unga med driv att utbilda sig ska vi uppmuntra, det gynnar hela vårt samhälle på sikt.

Uppsala universitet jobbar just nu med att ta fram en modell för validering och bedömning av reell kompetens för personer som har utländsk akademisk utbildning och söker den kompletterande lärarutbildningen. Många i denna grupp vill bli glädjande nog bli lärare och har goda svenskkunskaper, men saknar kanske examensarbete i sin utbildning – ett krav för behörighet. Projektet handlar om att i varje enskilt fall se om det finns annan kompetens som motsvarar ett visst krav. Blir modellen framgångsrik kan den användas även av andra lärosäten. Vi vet att skolorna ropar efter utbildade lärare, inte minst inom de naturvetenskapliga ämnena. Uppsala universitet har också 15 års erfarenhet av driva en kompletterande farmaceututbildning för nyanlända. Vi är gärna med och tar fram ett kunskapsprov för apotekare med utländsk utbildning, ett behov som lyfts fram av Socialstyrelsen. Vi hoppas att vår kunskap tas i anspråk av andra aktörer.

Vi står redo att utbilda, validera, bidra med expertkunskaper och ta nya uppdrag. Men vi behöver också andras insats. Det behövs samarbete på alla nivåer, inom och mellan lärosäten,  med myndigheter och departement. Vi kan komma långt genom att bidra med olika delar, samordna och jobba flexibelt. Om det blir alltför tidskrävande och krångligt att klara utmaningen inom ramen för vårt vanliga utbildningsuppdrag, så måste vi skapa riktade och tillfälliga satsningar. Eller lösa situationen med uppdragsutbildningar.

Ett område där det brådskar gäller just validering. Mats Edvardssons utredning, som gjorts på uppdrag av Universitets- och högskolerådet, bör snarast leda till att regeringen agerar. Idag sköter varje lärosäte valideringen och bedömningen av reell kompetens. Det är ett tidskrävande arbete, även när alla betygsdokument finns. Våra tjänstemän gör det viktiga arbetet att bedöma betygens giltighet, men vad som saknas för att uppnå rätt förkunskaper måste bedömas av ämneskunniga forskare och lärare ute på institutionerna. Idag sker det oftast utan ersättning i en fullmatad vardag. Här finns det all anledning att fundera över hur vi kan samarbeta rättssäkert och effektivt. Det måste finnas en väg framåt med rätt avvägning mellan lärosätenas självbestämmande och ett nationellt system för validering av arvoderade sakkunniga. Exakt hur systemet ska se ut, och om det ska vara tvingande kan diskuteras, men det vore pinsamt om vi inte klarar att göra något åt situationen på detta område.

Många andra tar steg i rätt riktning. Vetenskapsakademierna och Wallenbergstiftelserna meddelade häromdagen i DN-debatt att de gör en tioårig gemensam satsning riktad mot nyanlända med hög utbildning i syfte att motverka utanförskap och öppna vägar in i samhället. Det är mycket positivt. Inom lärosätena tar vi  gärna ansvar och hoppas på fler satsningar i den riktningen.

I veckan lyfte tankesmedjan Arena frågan om behovet av utbildningssatsningar för nyanlända och föreslog att ett helt nytt digitalt universitet byggs upp. De ville se snabba MOOCs-liknande (Massive Open Online Courses) utbildningar och riktade en udd mot de stora universiteten – att vi inte tänker nytt. Det är bra med kreativa tankar som sätter fart på diskussionen, men det finns uppenbara invändningar mot förslaget. Kanske kan modellen passa vissa faktainriktade moment, men den kanske viktigaste kunskapen förmedlas genom lärarkontakt och samtal, och i färdighetsträning med inblick i yrkets förutsättningar och praktik i Sverige. Läs artikeln i dagens arena.