Rektorer från 13 svenska lärosäten och 4 forskningsfinansiärer har besökt 7 universitet i 2 länder på 5 dagar. Det är många intryck som ska smältas från denna intensiva rektorsresa till Sydafrika och Botswana arrangerad av STINT och UKÄ. Universitetskansler Harriet Wallberg som ledde vår delegation, påpekade flera gånger att detta var en av de största delegationerna med flest rektorer som har åkt tillsammans på det här sättet. Statssekreterare Karin Röding var dessutom med på första delen av resan. Förutom besök på universiteten så ordnades en workshop med inbjudna rektorer för att diskutera olika former av samarbete på STIAS.
Uppsala universitet har samarbeten med alla universitet som vi besökte, och vi har MoU’s och utbytesavtal med flertalet. Även om jag känner till en del så fick jag höra talas om samarbeten som jag inte kände till sedan tidigare vid många av besöken. Inspirerande hur mycket som pågår och vilket stort internationellt engagemang som finns vid vårt universitet.
Det finns mycket forskningssambete mellan svenska och sydafrikanska lärosäten, betydligt mer än vad jag trodde. Men studentmobiliteten är mindre än vad jag skulle ha gissat. Av de afrikanska studenter som kommer till Sverige, är det få som kommer från Sydafrika, både inom utbyten och som free movers. Det är likaså få svenska studenter som åker till Sydafrika. Här finns det utrymme för förbättring. Några av de hinder för mobilitet som togs upp var frånvaron av stipendier, både för studieavgifter och för uppehälle. Den sydafrikanska randen har sjunkit rejält i värde de senaste åren vilket gör Sverige dyrt. Vidare är olika terminsindelningar också ett hinder som påtalas. Det var tydligt att man helst vill se utbyten och samarbeten på master och forskarnivå, och genom sommar/vinterkurser. Flera påtalade att man gärna vill ha olika former av joint/double degree.
Självklart diskuterades studentupproren som har varit i Sydafrika och #feesmustfall. Några oroligheter märktes inte under våra besök men det var tydligt att dessa har påverkar universiteten i hög grad. Det fanns en stor förståelse för studenternas reaktion på höjda avgifter med kanske inte alltid för deras metoder och taktik. Flera lärosäten tar ett omtag i sina strategiarbeten och ska involvera studenterna mer i processen framöver som en följd av vad som har hänt.
Vi är en av grundarna till SANORD och nu fick jag chansen att besöka flera av våra partners inom det nätverket genom den här resan. Nästa SANORD möte och konferens kommer att vara i Uppsala den 7-9 september i år.
För mig blev det en lärorik resa, både när beträffar Sydafrika och Botswana men också rörande internationalisering vid de andra svenska lärosätena. Jag är övertygad om att de svenska lärosätena kan arbeta tillsammans mycket mer internationellt än vad som görs i dagsläget. Och framför allt så måste Sverige ha fler stipendier att erbjuda internationella studenter. Jag påminner gärna om vad vi skrev i inspelet till forskningsproppen:
Uppsala universitet föreslår att regeringen tar initiativ till ett kraftfullt och långsiktigt stipendie¬program – varför inte ett Raoul Wallenberg- eller Dag Hammarskjöld-program – för att ge möjlighet för studenter från de delar av världen som idag betalar studieavgifter att utbilda sig i Sverige. Ett sådant program skulle både bidra till både Sveriges och världens utveckling på flera sätt. Inte minst skulle Sverige på sikt bygga upp ett värdefullt nätverk av globala ledare.
Vi besökte:
University of Johannesburg
University of Pretoria
University of Witwatersrand
University of Botswana
University of Cape Town
University of Stellenbosch
University of Western Cape