Innan de flesta lärosäten ens hunnit skicka in sina remissvar rörande förslaget om högskolestiftelser gör utbildningsminister Jan Björklund ett utspel om att departementet avser utreda mer före beslut. Utspelet kommer oväntat och tidpunkten förvånar – inte för det har saknats kritik utan för att det kommer innan sektorn fått tillfälle att formellt ta ställning. I någon mening är det lovvärt är att man är lyhörd för kritiska signaler, men detta gör inte att en redan tidigare skakig process känns stabilare.
I sak är det positivt om autonomifrågan drivs vidare. Uppsala universitetet har tidigare framfört sitt önskemål om ökad självständighet. Frågan är viktig för framtiden, av både praktiska och principiella skäl. Vi ser gärna ett omtag, med då med en bredare utgångspunkt för att prova fler vägar att finna den mest lämpade organisationsmodellen för framtiden. Vidare krävs en bredare politisk förankring och en konstruktiv dialog med högskolesektorn i nästa omgång.
Inför en fortsatt autonomiprocess bör vi inom Uppsala universitet ta tillfället att grundligt diskutera hur vi ser på vår egen inre styrning. Hur säkrar vi långsiktigt en modell där vi framgångsrikt kombinerar kollegialitet och studentinflytande med starkt akademiskt ledarskap?
