Nordiskt Universitetssamarbete, NUS, arrangerade ett rektorsseminarium i fredags i Helsingfors med en flower power-inspirerad rubrik, men hade också en mer konventionell undertitel: ”Rektors påverkan på det förändrade nordiska forsknings- och utbildningslandskapet”. Vi var ca 70 nordiska rektorer på plats i Helsingfors, enligt uppgift en rekordstor samling.

Rektor Thomas Wilhelmsson från Helsingfors universitet hälsade välkommen och tog bl.a. upp rankingfrågan. Han nämnde stolt att Helsinfors ligger högt på många listor, men på en lista låg man allra högst: Helsingfors är det universitet som har flest bastur, de har nämligen över 60 stycken.  Jag måste erkänna att jag inte har någon aning om hur väl vi skulle hävda oss i den rankningen. Senare under dagen betonades försiktighet med rankning. Att vi själva skulle arbeta med att utveckla mer rättvisande mätmetoder, men att det inte finns någon enkel allmängiltig metod.

Senare, i sitt inledningsanförande tog rektor Thomas Wilhelmsson fasta på att den nordiska modellen kan hantera elitism och jämlikhet. Han hävdade att de nordiska länderna lyckas kombinera bred högskoleutbildning och likvärdig undervisningskvalitet med excellens inom forskning. Det innebär tillgänglighet till utbildning för många, samtidigt som vi får fram topprestationer inom forskning. Det är en unik högskolemodell som är värd att försvara.

Under förmiddagen var det korta fördrag och intensiva diskussioner kring följande teman: Norden på världskartan samt Europa och Norden. Bilden som presenterades av läget i Norden var positiv. Nordiska länder satsar mer än OECD-genomsnittet på utbildning. Vi har en hög andel av befolkningen som är studenter och vi har mobila studenter. Den nordiska modellen beskrevs som effektiv och innovativ. I diskussionen kom frågan upp om vi kanske är vi lite väl självgoda. Vilka är de största utmaningar i ett tioårsperspektiv? Panelen identifierade tre utmaningar:

  • Norden har lyckats kombinera massuniversitet med excellens i forskning, och funnit rimlig balans med massuniversitet och elituniversitet. Hur kan vi få ännu fler att ta del av högre utbildning utan sänka kvalitet, och hur ska vi hantera en större diversitet?
  • Hur kan vi få förståelse att för långsikta satsningar på forskning och utbildning?
  • Den snabbt växande nationalismen leder till ett ännu större behov av att vara internationella, vara öppna och försvara demokratin.

Andra frågor som kom upp under samtalen var: Hur kan Norden påverka investeringar gällande infrastruktur som ESS? Vad blir nästa stora infrastruktur och var ska det placeras? Det måste börja diskuteras nu.

Slutord från panelen på detta pass blev: Förändringar kommer inte så snabbt som vi tror. Men det händer en hel del ute världen som sker med andra mekanismer än vad vi är vana vid.

Därefter var det dags för ”Open educational resources, MOOCs (Massive Online Open Courses), Courses and open materials” med Alan Bassindale från The Open University. MOCCs har varit ett hett ämne på senare tid. Vissa säger att dessa kommer att förändra universiteten dramatiskt. Den bilden delades inte av Bassindale, som gav en betydligt mer nedtonad och nyanserad bild av vad som sker. MOOCs är i huvudsak marknadsföring och/eller förbättring av nätbaserat lärande. Han summerade: There is a lot of noise about the MOOCs . A bubble which will burst or a revolution? Maybe an evolution which we can learn from and use as a complement to enhance learning. Uppmaningen till oss rektorer:  Se inte MOOCs som hot utan använd OER, (open educaton resourses) som resurser för att höja kvaliteten. Ett gott råd kan jag tycka.

Pam Fredman, Göteborgs universitet, inledde avsnittet om ” Små ämnen: samarbeten, arbetsfördelning och koncentration. Vad ska vi göra i Norden?”  Hon redogjorde för den kartläggning som SUHF, Sveriges universitets och högskoleförbund, nyligen har gjort.

Nästa tema var: ”Norden styrkor inom forskningen i dag och i framtiden – vad kan vi göra gemensamt? Och hur kan vi framstå som en attraktiv region?” med Ole Petter Ottersen, rektor för Oslo universitet.

I slutet av dagen var det dags att försöka sammanfatta. Jag gör ett försök att få ihop en resumé. Huvudfrågan var vad kan vi göra tillsammans i Norden. Det enkla svar som gavs var att vi ska göra det som höjer kvaliteten. IT-utvecklingen har kommit tillbaka på agendan med MOOC:arna. Vi kan dela och skapa gemensamt innehåll. De nya redskapen kan göra samarbeten lättare och stärka små ämnen och miljöer. Fler förslag som rörde samma område: Tillsammans kan vi skapa livskraftiga miljöer, vi kan bygga upp nordiska centra och nätverka för att skapa kritisk massa. Det behövs större mobilitet för lärare, öka antalet delade befattningar. Vidare kan vi samverka ännu mer kring infrastruktur. Med tiden kommer en mer utförlig sammanfattning, utlovad av vår värd och jag delar gärna med mig av den när den kommer.

Hur blev det då med “Love, peace and understanding?”

Sammantaget var det ett givande möte med många av mina nordiska kollegor. Även om det inte kommer ut konkreta handlingsplaner direkt tycker jag att det är ett stort värde att få ventilera aktuella frågor. Känns passande att avsluta med följande rader från Elvis Costello och Peace, love and understanding:

So where are the strong?
And who are the trusted?
And where is the harmony?

Dela denna bloggpost