Brexit får konsekvenser för forskning och högre utbildning. Hur förbereder sig brittiska lärosäten för en tillvaro utanför EU? Hur påverkas samarbetet mellan universitet och högskolor i Storbritannien och Sverige? Det var temat för ett seminarium igår, som arrangerades av IVAs avdelning för Utbildning och forskning tillsammans med Tillväxtanalys.


Inledningsvis redovisade resultaten Sophia Tannergård från sin nya rapport ”Brexit och universiteten – en svensk möjlighet för samarbete”:
– Hur ser de verksamma inom brittiska lärosäten på Brexit?
– Hur förbereder man sig för en tillvaro utanför EU?
– Vilka hinder och möjligheter innebär Brexit för svenska och brittiska lärosäten.

Sedan tog Lesley Wilson, generalsekreterare för European University Association, upp olika frågeställningar kring Europa, Brexit och Trump. Jag deltog för att belysa Brexit-problematiken från ett lärosätesperspektiv, och representanter från VR och UHR utifrån sina verksamhetsområden.

Först och främst kan vi konstatera: Ännu vet vi inte vad Brexit kommer att innebära i praktiken – det är en stor ovisshet. Intresset bland studenter att resa till Storbritannien är mycket stort. Vi har 31 aktiva avtal nu med lärosäten i Storbritannien. Och det är den mest populära studiedestinationen för svenska studenter inom Erasmus. Det finns många forskningssamarbeten och vi ser att sampublikationer med forskare i Storbritannien ger fler citeringar och högre “impact”. Storbritanniens roll för forskning och utbildning betonades flera gånger under seminariet av olika talare. Vi har en lång tradition av samarbete och inom EU har Sverige och Storbritannien ofta varit partners. Vi tycker ofta lika i frågor, detta har inte minst varit viktigt när det gäller de mer administrativa delarna av EU-samarbetet, t ex inom kommissionen och parlamentet samt inom de olika arbetsgrupper och beredande kommittéer som förbereder frågor och inspel av olika slag, t ex COREPER (Comité des représentants permanents, de ständiga representationernas kommitté). Vi är många som oroas över att ett så betydande forskningsland som Storbritannien lämnar unionen. Kommer forskningsfrågor få mindre betydelse framöver på grund av detta inom EU?

Samtidigt kan vi konstatera att vetenskapen är och kommer att förbli internationell till sin karaktär, oavsett vilka som är medlemmar i den europeiska unionen. Forskningssamarbeten kommer med all sannolikhet att fortgå, men utan EU-finansiering. Allt vetenskapligt utbyte med såväl Storbritannien som andra länder utanför den Europeiska unionen är ju inte finansierat av EU. Men det kommer att kräva insatser. En uppenbar risk är att budgeten för nästa forskningsprogram med all sannolikhet kommer att krympa, för i dagsläget finns ingen politisk vilja att höja medlemsavgiften för att kompensera Storbritanniens bidrag. Uppsala universitet har många avtal som kommer att fortsätta gälla och vissa som kommer att behöva skrivas om, antagligen kommer vi tvingas skriva om Erasmusavtal till vanliga bilaterala avtal.

Här i Uppsala ser vi fler från Storbritannien som söker kontakt med oss sedan Brexit, rektorer har hört av sig till universitetet och internationella kansliet för att försäkra sig om fortsatt samarbete. Vi får förfrågningar om strategiska partnerskap och brittiska lärosäten ansöker om medlemskap i europeiska nätverk. På fredag har vi till exempel rektorn från Liverpool på besök. Det är viktigt för oss – och för brittiska lärosäten – att samverkan är fortsatt stark, det gynnar oss alla.

Det kan också noteras att det uppstått en tävling om vilket land som ska få ta över den europeiska läkemedelsmyndigheten, European Medicines Agency, EMA som idag ligger i Storbritannien. Hittills har Sverige, Finland, Danmark, Italien och Spanien anmält intresse.

Frågan lyftes om hur politiska universitet ska vara alternativt vara neutrala av Lesley Wilson, EUA. Mitt svar på den frågan var att när fakta och kunskap blir ifrågasatta så är det vårt ansvar att vara den kritiska och oberoende rösten – oavsett om det anses vara politisk eller inte.  Som jag har skrivit här på bloggen tidigare: Det bästa sättet att möta de trender vi idag ser av politisk osäkerhet, faktaresistens och kunskapsförakt är att stärka universitetens självständighet, värna det kritiska tänkandet och ge förutsättningar för en kunskapsbaserad samhällsutveckling.

Jag tycker det var bra att detta seminarium anordnades av IVA  även om ovissheten är stor i dagsläget,  för det har inte funnits en gemensam diskussion eller konsekvensanalys i sektorn men SUHF funderar på att göra något i höst.