Bolognaprocessen – med en känsla av deja vu

De två senaste dagarna har jag deltagit i ”Working Group: New Goals”, det var ett möte i Stockholm för den arbetsgrupp som håller på att ta fram nya mål till nästa ministermöte inom Bolognaprocessen/EHEA som kommer att vara i Paris 2018. Första dagens tema var Competencies och andra dagens tema Digitalization då bland annat Alastair Creelman från Linneuniversitet pratade om ”What is the role and impact of digitalisation on higher education? How can it be used to support teaching and learning at institutions, at the same time widening the access to higher education?”.

img_3860

“MOOCs – the story so far” var en del av presentationen. Tydligt är att MOOCs tar olika former och har olika syften. Alla är inte massive, inte heller öppna. Syften kan vara en aptitretare för utbildning eller livslångt lärande och olika hybrid modeller håller på att utvecklas. Uppsala universitet ger nu tre MOOCs, den första som handlar om Antibiotikaresistens har precis avslutats. Men på måndag startar ”Climate Change Leadership” – passa på att prova en MOOC om du inte har gjort det tidigare, det går att logga in redan nu. Jag lovar att det är lätt beroendeframkallande, just nu följer jag en MOOC vid Glasgow University om ”The Right to Education: Breaking Down the Barriers.”

img_3856

Mötet gav en känsla av deja vu,  den känslan blev särskilt stark när statssekreterare Karin Röding inledde mötet och hälsade oss välkomna. För 8-10 år sedan var jag som mest aktiv inom Bolognaprocessen, som bolognapromotor, bolognaexpert och NACP (national academic contact point) för QA (quality assurance). På den tiden var Karin Röding departementsråd och mycket aktiv i dessa frågor, kanske framför allt genom hennes  arbete med propositionen Ny värld – Ny högskola, där tre områden behandlades:

  • Öka den högre utbildningens internationalisering och attraktivitet.
  • Tydligare och internationellt jämförbar examensstruktur.
  • Rättvisare, tydligare och förenklade tillträdesregler

Det var 2007 som svensk högre utbildning fick tre nivåer: grund – avancerad – forskarnivå. Det blev också nya examensbeskrivningar med mål/förväntade studieresultat, fördjupningskrav i antal poäng och kvalitativa krav samt exakt antal poäng i examina. Ni är säkert många som minnas att vi skulle nivåbestämma alla kurser entydigt med mål/förväntade studieresultat/learning outcomes. Alla kursplaner i hela Sverige skrevs om! Massor av masterprogram skapades och jag pratade om mastermania. Vidare så blev poäng omdöpt till högskolepoäng och normalstudieår 60 högskolepoäng och jag minns med tacksamhet än idag den omvandlingstabell vi fick så vi kunde omvandla 1 p till 1,5 hp, 5 p till 7,5 hp – utan den tabellen så hade vi aldrig fixat det.

Kanske ska jag skriva några rader om allmänt om Bolognaprocessen när jag ändå är igång, det är lätt att ta för givet att alla var med och minns. Bolognaprocessen är ett europeiskt initiativ som tog fart i och med Bolognadeklarationen som skrev under av 29 ministrar 1999. Övergripande mål är att stärka attraktionskraften i Europa, främja mobilitet och anställningsbarhet – detta omdiskuterade begrepp. Operativa mål var införande av ett system med tydliga och jämförbara examina, införande av ett system som huvudsakligen består av tre utbildningsnivåer och poängsystem, främjande av rörlighet, europeiskt samarbete inom kvalitetssäkring och av den europeiska dimensionen i högre utbildning. Succesivt lades fler områden till som livslångt lärande, sociala dimensionen.

Idag är det 48 länder som deltar, ministermöte sker med större mellanrum och Bolognaprocessen har inte samma intensitet och tempo som för tio år sedan. Inte desto mindre så är det ett arbetsverktyg för frågor som rör högre utbildning inom Europa, vi har en gemensam arena och vi har fått ett språk så det går att gemensamt driva utvecklingsarbete – detta ska inte underskattas.

Jag vill också passa på att önska er alla en trevlig helg!

 

Comments are closed.