Att ta tillvara de stora nationella och internationella satsningarna som görs på forskningsinfrastruktur är en möjlighet och en utmaning för forskare vid vilket universitet som helst. Om detta också innebär att svenska universitet måste ta av sina basanslag för att vara med och finansiera nationell forskningsinfrastruktur blir utmaningen mer svårhanterlig. Det kräver nationell samordning och därför har en grupp tillsats av rektorerna för de tio största universiteten. Gruppen kallas URFI och är den grupp som också förhandlar med vetenskapsrådets råd för infrastruktur, RFI.

Vid Uppsala universitet har jag som rektorsråd för forskningsinfrastruktur möjlighet att påverka hur vi ska kunna utveckla, förvalta och utnyttja forskningsinfrastruktur på bästa sätt. Jag är universitetets representant i URFI. Det finns många olika typer av forskningsinfrastruktur och bara att identifiera olika instrument, samlingar, databaser, teknikplattformar, biobanker inom vår egen organisation är ett stort arbete. Till min hjälp i detta har jag ett infrastrukturråd som består av representanter från de tre vetenskapsområdena, universitetsbiblioteket och en studentrepresentant. Vi kan lämna förslag på hur samordning av forskningsinfrastruktur kan ske. Vi kan identifiera möjligheter och brister i forskningsinfrastrukturlandskapet. Vi kan också synliggöra finansieringsströmmar, styrning och strategisk planering som ett stöd för rektor och de tre vetenskapsområdena. Detta sker naturligtvis inte isolerat utan koordineras med URFI/RFI och internationella parter.

MAX IV

Forskningsinfrastruktur kan vara osynlig eller väldigt vacker och samtidigt verkligt nyttig. En av de vackraste infrastrukturerna, som också har fått ett Europeiskt pris för sitt utseende, är MAX IV laboratoriet i Lund. Synkrotronljusringen skiner silvrig över Lundaslätten, men forskningsinnehållet, som har den riktiga attraktionskraften, skapas med stort engagemang av bland annat Uppsala universitets forskare.

Till det mer osynliga hör vårt sätt att hantera forskningsdata. Detta är en stor fråga för hela universitetet på grund av skärpt lagstiftning om hur känsliga data ska hanteras och ett krav på att forskningsdata, som skapats med offentliga medel, ska vara öppna och tillgängliga. Här vill infrastrukturrådet  bidra med förslag på hur just vi ska arbeta med dessa frågor i samklang med övriga universitet i Sverige och på internationell nivå. Uppsala universitet är ansvarigt för den nationella infrastrukturen SNIC som har ansvar för datalagring när data används men när data är färdigbehandlade ska de arkiveras vilket universitetet ansvarar för. I SNIC ingår Uppsala universitets eget datacentrum UPPMAX som har ett nationellt ansvar och kunskap om känsliga data.  Det är stöd på flera nivåer som behövs. Forskarna behöver stöd i att få rätt information om vilket system som är det rätta för just deras behov. De behöver också få stöd i vilket format som öppna data ska vara lagrade för att de ska kunna vara sökbara och tillgängliga för andra. Detta gäller forskare från alla vetenskapsområden och ställer höga krav på tydlig och korrekt information.

UPPMAX. Foto: Mikael Wallerstedt

Jag häpnar ständigt över våra rikedomar i kunskap, forskningsidéer och forskningssamlingar som detta Sveriges första universitet äger och hoppas att jag kan bidra till att göra livet och möjligheterna för våra forskare att utföra den bästa forskningen lite lättare.

Kristina Edström
rektorsråd för forskningsinfrastruktur

Dela denna bloggpost