Hörde ni historien om svensken som besökte Japan i tre dagar och efter hemkomsten skrev en bok om sina upplevelser? Den något ambitiösa titeln var, just det: Japan – igår, idag, imorgon.

Här skall inte skrivas någon bok, men Uppsala universitets ledningsråd (rektor, prorektor, universitetsdirektör, tre vicerektorer, tre studenter och några seniora tjänstemän) besöker just nu under tre intensiva dagar universiteten i Edinburgh, Oxford och Cambridge.

I skrivande stund är vi halvvägs igenom programmet. Några noteringar från besöket i Edinburgh:

  • Imponerande internationaliseringsstrategi: Edinburgh Global. Inte minst intressant med sättet studentkåren engageras. Också intressant grepp med fast universitetsrepresentation i en handfull viktiga länder.
  • Ambitiös satsning på forskningskvalitet och förnyelse genom unikt tenure track-program: 100 nya s.k. chancellor’s fellows.
  • Kontroversiellt men genomtänkt program för breddad rekrytering i det lokalt styrda antagningssystemet.
  • Snabbt och kraftfull satsning på sex MOOC:s (Massive Online Open Courses) via Coursera-plattformen.
  • Kraftfull bemanning av universitetsövergripande akademiskt ledarskap med dussintal vice principals med olika ansvarsområden.
  • Intressant satsning på ”tredje uppgiften” via Edinburgh Research and Innovation, som för övrigt har ett mycket gott samarbete med UU Innovation.

Efter en tisdag med vårväder i Oxford imponeras vi av hur detta lärosäte medvetet och skickligt växlar mellan kontrasterande bilder och berättelser. Å ena sidan det gamla, traditionsrika, kulturellt högtstående universitetet som med tyngdpunkt i humaniora förvaltar ett unikt kulturarv och utbildar en nationell elit (26 brittiska premiärministrar har sin utbildning här). Å andra sidan det internationellt orienterade forskningsuniversitetet med tyngdpunkt i medicin och matematik som, med ett unikt inflöde av högt kvalificerade studenter från hela världen, utbildar globala ledare (bland Oxfords alumner finns 30 ”overseas” presidenter och statsministrar).

I övrigt tar vi från denna dag bland annat med oss följande:

  • Oxford är ett decentraliserat universitet med komplex struktur. Utbildningen, särskilt på grundläggande nivå, är strukturerad av Collegesystemet, medan masterutbildning, forskarutbildning och forskning är mer präglade av organisationen med institutioner och schools som är indelade i fyra områden, ungefär som Uppsalas vetenskapsområden.
  • Liksom i Edinburgh är den omfattande verksamheten med forskarservice integrerad med den funktion som stöttar nyttiggörande, samverkan och kommersialisering.
  • Oxford förbereder sig nu inför den nationella forskningsutvärdering som kommer att genomföras nästa år (REF2014, Research Excellence Framework), där utöver utvärdering av forskningskvalitet även ”impact” i termer av forskningens samhällsnytta kommer att ingå som en komponent.
  • Vi fick också höra om den omfattande och framgångsrika fundraising-verksamhet som döljer sig under benämningen Development Office.
  • Oxford ställer sig avvaktande tills vidare med att utveckla MOOCs (What’s in it for us?). Det kan tänkas att initiativ kommer, men man värjer sig mot den ”stress” med vilken frågan kommit att hanteras.
  • Man har inlett ett mödosamt arbete med att ”review the shape and size of the student body” utifrån en analys av utbildningskvalitet. I klartext handlar det om att initiera den svåra diskussionen om att omstrukturera utbildningsutbudet.

Nu bär det av till Svenska Ambassaden i London där vi håller en mottagning med ett 100-tal gäster – alumner, hedersdoktorer och andra vänner av Uppsala universitet. Vicerektor Ulf Danielsson ska hålla en föreläsning och vi ska inviga ett nytt ”chapter” inom Uppsala universitets alumnnätverk.

Imorgon snabbt besök i Cambridge och sedan flyg hem.