Jag är nyss hemkommen och försöker summera mitt intryck det årliga rektorsmötet med ministern för forskning och utbildning i Steningevik. Det är en tradition att UKÄ tillsammans med SUHF ordnar dessa sammankomster där vi rektorer träffar ministern och får tillfälle att ställa frågor, dag två är det fokus på vad som är på gång hos UKÄ. Jag uppskattar att få träffa mina rektorskollegor, vi passar på att sinsemellan diskutera många andra gemensamma frågor.

Helene Hellmark Knutsson inledde med att prata om dagspolitiken och för sedan gå över till mer specifika frågor för högskolesektorn.  Det märktes att det var tredje gången som ministern var i Steningevik och är nu väl insatt i frågorna. Inledningsvis betonade hon att ser universitet som viktiga aktörer, vi är institutioner som utvecklar demokrati och står för akademisk frihet. Det viktigt i dessa tider att lärosätena kan axla den rollen. Ministern påminde oss om frågan som var i fokus förra året, vilket då var flyktingmottagandet. Nu tycker HHK att det känns som under kontroll. Det händer mycket politiskt: hon tog upp Brexit som har präglat hela EU och Trump som president i USA. Hon sa att vi inte vet hur det kommer att påverka frågor som frihandel, aborträtt, syn på klimatförändringar. Men ministern betonade att båda dessa kommer av demokratiska val.

Forskningspropositionen som presenterades får snart två månader sedan kommer behandlas i mars, först i utskottet och sedan i riksdagen. I propositioner är det många frågor som man ska återkomma till, detta är mycket medvetna skrivningar för att man enligt ministern inte vill binda sig i riksdagen. Så flera beredningar pågår och nya utredningar är på väg: internationalisering och styrning och resursfördelning – alla viktiga frågor för oss. Egentligen sa hon inte mycket nytt, det mesta har vi hört förut. Men det är ändå nyttigt att lyssna av och få chans att ställa frågor.

Representanter från UKÄ berättade om hur man går vidare med utvärdering av forskning. Och det första man gör att inväntar uppdraget, vilket kan låta klokt eftersom de faktiskt formellt inte fått detta ännu. I väntans tider görs internationella utblickar, man tittar på vad lärosätena har gjort och vad som går att lära där. UKÄ har för avsikt att arbeta med referensgrupper och rådgivande grupper, snarlikt som man har gjort när metoder för utbildningsutvärderingar har tagits fram. Dialogen med sektorn betonades. Allt detta låter bra. Vi har arbetat länge för att få till en vettig ordning och ansvarsfördelning när det gäller utvärderingar i Sverige. Nu har vi kommit en bra bit på vägen när det gäller utbildningsutvärderingar och det kan bli bra även med forskningsutvärderingar om man respekterar det som sker på lärosätena. Vi är ju själva mitt uppe i vår egen KoF17 och piloterna på utbildningssidan sätter igång under detta år.

Min oro gäller  samverkan. I propositionen aviserar man att lärosätenas prestationer inom samverkan i ökad utsträckning ska styra fördel­ningen av basanslaget för forskning. Det är jag väldigt tveksam till. Idag saknas det både tydliga definitioner och rimliga kvalitets­indikatorer för samverkan. De senaste årens försök att i Vinnovas regi utveckla modeller för att värdera prestation och kvalitet i samverkan har varit nyttiga övningar på flera sätt men duger inte på långa vägar som underlag för resursfördelning.

 

 

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone