I eftermiddags hade vi besök av Mille Millnert och Kerstin Sahlin, generaldirektör respektive huvudsekreterare vid Vetenskapsrådet. Från Uppsalas sida deltog ledningen, vicerektorerna, några av dekanerna och forskningssekreterna.

Mille Millnert gav en översikt över alla nya uppdrag som VR erhållit i forskningspropositionen. En strävan efter att stimulera forskningskvalitet löper som en röd tråd genom många av satsningarna.

Exempelvis ska VR ta fram förslag till ett nytt system för kvalitetsbaserad omfördelning av de statliga forskningsanslagen mellan lärosäten. I det nya systemet ska s.k. peer review, kollegial granskning, ingå som en komponent. Här uppstod förstås diskussion. De som är skeptiska till dagens bibliometriska modell är positiva till att den nya modellen ska innehålla kollegial granskning. Här finns istället en oro att begreppet peer review ska luckras upp och även inkludera annat än rent vetenskapliga kvalitetsaspekter. Det i och för sig legitima kravet att samverkan och nyttiggörande ska vägas in i den statliga resursfördelningen bör hellre hanteras i särskild ordning än blandas ihop med frågan om vetenskaplig kvalitet.

VR ska också utforma särskilda program för satsningar på internationella topprekryteringar, yngre forskare respektive särskilt framstående forskare. På frågan om vad som menas med ”internationell topp” angav Mille Millnert en tumregel: det bör handla om personer på sådan nivå att de skulle kvalificera sig för en professur (eller åtminstone ”tenure”, dvs tillsvidareanställning som associate professor) vid något av världens 10 till 15 bästa universitet (läs: Harvard, Stanford, Berkeley, Oxford, Cambridge eller motsvarande). De anslagna medlen (250 miljoner per år) och den angivna ramen per projekt (5-10 miljoner per år i 7-10 år) antyder att det totalt sett kommer att handla om ett relativt begränsat antal rekryteringar varje år. Nu gäller det att för oss i Uppsala att arbeta fram goda uppslag!

Summan av alla kvalitetssatsningar ställer till sist en del ”systemiska frågor” på sin spets. Vad innebär det att ett finansieringssystem ska vara kvalitetsdrivande? Vad är det egentligen vi tänker skall hända när vi som land i större utsträckning satsar den allra bästa forskningen? Handlar det i första hand om att ”kapa svansen” eller ska vi spetsa toppen? Till någon del borde vi väl satsa på att lyfta helheten eller åtminstone bredda toppen? Är det smart att staten satsar 250 miljoner på att värva toppspelare och bara 50 miljoner på att utveckla talanger? Eller borde det snarare handla om att rigga ett mer dynamiskt system?

Frågorna har naturligtvis inget enkelt svar. En sak är dock säker. För Uppsala universitet som brett forskningsuniversitet gäller det nu att på bästa sätt försöka nyttiggöra VR:s nya stödformer i samklang med våra egna karriärsystem och strategier för behålla och utveckla vår position bland världens ledande lärosäten.

Stort tack Mille, Kerstin och övriga deltagare för en informativ och spännande eftermiddag!
Eva Åkesson och Anders Malmberg

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone