Idag presenterades regeringens proposition ”Forskning och innovation”. Den djärva och dubbelbottnade arbetstiteln ”Mot bättre vetande” verkar ha försvunnit på vägen. Det mest överraskande var annars kanske att den presenterades redan idag, tidigare besked var att det skulle ske i nästa vecka. De stora dragen varit kända en tid, och vi ägnar oss åt att läsa proppen noggrant och analysera alla detaljer.

I morse publicerades en debattartikeln med titeln ”Vi behöver fler forskare som tar större risker” av utbildningsminister Jan Björklund. Artikeln handlar mest om hur de statliga basanslagen för forskning och forskarutbildning medel ska fördelas till lärosätena. Framgent ska 20 % ”konkurrensutsättas” (tidigare 10 %) och omfördelas utifrån kvalitetskriterier.

Björklund föreslår att peer review ska användas. Ett motiv är att därigenom skapa mer likvärdiga förutsättningar mellan olika vetenskapsområden. Tidigare har vi från Uppsala universitets sida ställt oss tveksamma till ett nationellt utvärderingssystem av denna typ. Peer review är generellt sett bra, men vi genomför redan bra omfattande utvärderingar inom lärosäten (KoF07 och KoF11) och erfarenheterna därifrån pekar mot att ett nationellt system måste bli resurskrävande om det skall hålla tillräcklig kvalitet. Men om det nu blir ett sådant system så skall vi samtidigt konstatera att det också har sina fördelar. Dagens system baserat på främst bibliometri har sina begränsningar och vi misstänker ofta att det missgynnar breda universitet.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone